Daniel forvandlar get till ko.

Jag far val erkanna att jag kanske forhastade mig nagot i mitt uttalande om att Daniel forvandlar ko till get. Kanske ar det sa att han kan trolla, jag vet inte...

...att manga har en omansklig tro pa presidenten och vad han sjalv kan genomfora det star klart.

Jag har efter att erbjudits mojligheten fatt chansen att aka laaangt ut pa landsbygden i departamentet Chinandega, dar traffade vi manniskor (framst sandinister) som tagit del av programet "Hambre cero".

Jag kan inte annat saga an att det var fina kor som regeringen hade delat ut, gravida... (eller draktiga som det heter).

Jag kan ocksa beratta att jag inte sag till nagon get... kanske trollade presidenten tillbaka igen?

En kamrat inom Sandinistpartiet sager att vad FSNL vill ar att ha makten i 20-30 ar for att kunna genomfora de forandringar som behovs i Nicaragua.

Pa fragan vad de vill gora, svarar han: Fordjupa de program som nu har paborjats.

Han sager att Sandinisterna behover rensa ut de partikamrater som inte arbetar for annat an egen vinning skull ur partiet.

En ko, en gris, ett svin - en del skall delas ut till folket, andra skall rensas ut ur partiet!

Markockupationer lite har och dar

Det traditionella sattet for manga nicaraguanska stader, daribland El Viejo, att vaxa ar genom markockupationer. En grupp fattiga manniskor, ofta fran landsbygden, tar sina agodelar och bosatter sig pa en ledig markbit. Den som ager marken kanske inte betraktar den som "ledig" utan mer som "privat" eller "statlig". I vilket fall som helst sa slutar det ofta, i alla fall har, med att bosattarna blir kvar, blir stadsbor, och att omradena blir konventionella bostadsomraden.

Just nu haller situationen for sadana nya stadsbor pa att forbattras, eftersom sandinistregeringen satsar pa att legalisera invanarnas markagande. Med papper pa att man ager sitt hus och sin lilla tradgard oppnas flera dorrar: man kan gemensamt kampa for att fa vattenforsorjning, el och gatubelysning.

Pa senaste tiden har nya ockupationer gjorts pa flera platser i landet, bland annat flera i El Viejo.

Rod-svarta fanor vajar pa omradena. Fattiga sandinister utan mark, sager en del. Jovisst, sager andra, men dar finns en del andra ocksa som ager bade en gard och en butik och som vill ockupera mark bara for att sedan salja den. Och vilken fana som vajar pa bosattningar beror alltid pa vem som vinner valet, tillagger de...

Nar det ar val uppkommer alltid extra manga markockupationer, sags det. Det talades om att regeringen skulle skicka insatsstyrkan pa ockupanterna har i El Viejo, men nu lar det bli forhandlingar i stallet. Daniel Ortega har tidigare deklarerat att han inte vill veta av nagra markockupationer, eftersom regeringen har en egen plan for bostadsbyggande (inspirerad av MCN:s lagforslag om "ett vardigt boende") och att denna plan skulle forsvaras av att mark tas i ansprak utan vidare.

Ryktena om ockupanterna har gatt fran att ha handlat om rika jordspekulanter utan nagot annat behov an det sjuka att behova tjana mer pengar, till att de allra flesta verkligen ar jordlosa med reella behov, vilket ar troligare. Oavsett vilken bild som ges av ockupanterna verkar de flesta vara overens om att den senare gruppen gor helt ratt, medan minoriteten som vill spekulera med mark beter sig forkastligt. Vi haller med.

Slututvardering for MCN-praktikanterna

Med cirka en vecka kvar i Nicaragua samlades vi fem som praktiserat pa MCN i Chinandega for att slututvardera, tillsammans med vara lokala handledare och MCN:s nationella handledare.

Pa det hela taget forklarade vi oss mycket nojda. Har i El Viejo har vi varit mest nojda med handledningen och att komma in i organisationen. Projektet med La Hormiga, en nyhetbulletin for MCN, har ocksa varit lyckat. Fran Cinco Pinos bar praktikanterna med sig en ovarderlig insyn i landsbygdslivet i Nicaragua, och man har haft bra och nara relationer med sina vardfamiljer.

Handledarna fran MCN verkade ocksa lattade over att ingen har velat byta familj och att ingen har blivit ranad eller sjuk...

Nu aterstar diverse avslutningsfester bade i El Viejo och Cinco Pinos, och en fotoutstallning som vi ska gora i centralparken i El Viejo. Dessutom fortsatter vi in i det sista med forberedelserna av de tio nicaraguanska ungdomar som ska resa till Sverige i januari.

Var kurs ar del i ett utbyte mellan Farnebo folkhogskola och Movimiento Comunal Nicaraguense och Grupo Venancia. I tre manader i borjan av nasta ar kommer de tio till Sverige for att gora praktik pa Praktisk solidaritet och pa Farnebo folkhogskola. Vi praktikanter forsoker forbereda dem pa vad som vantar och undervisar i svenska, engelska och datakunskap.

Lina-Lotta, Rebecca, Elin, Micke, Ramon (nationell handledare), Cindy, Rudolfo (handledare i Cinco Pinos), Juan (handledare i El Viejo) och Migdonio (koordinator for MCN i Esteli).

Utvardering av praktiken i Chinandega.

Tvatta byken och ge tillbaka silvret!

For oss som mest forknippar katolska kyrkan med smuts (kolonialismen, stod till fascistregimer, flera ledares bakgrund i Hitlerjugend, patriarkatet, overgrepp pa barn, allman dubbelmoral, hets mot homosexuella, fordomande av abort och kondom och allt annat som kan tolkas som karlek eller progressivitet) sa kan det te sig ganska lustigt att det i El Viejo ar endast kyrkosilvret som tvattas ar efter ar vid den har tiden.

Laser man i en guidebok/backpackerbibel om El Viejo far man snabbt klart for sig tva saker 1. Att har nu ska finnas ett hostel aven for andra manniskor an torskar och prostituerade (fast vi inte sett roken av nagot sadant hostel) 2. Att stadens storsta hogtid och stolthet (i alla fall for katoliker) ar La Lavada de la Plata (Silvertvattningen). Man hyllar jungfru Maria, far lite medhavt vatten vigt av prasten, putsar silvret och koper godis, ikonbilder och plastkors i kulorta farger. Katoliker kommer fran hela Nicaragua, hela Amerika och eventuellt hela varlden (fast det sista har vi inga direkta belagg for) till stadens basilika, som ar en av Latinamerikas aldsta.

Om prasterna har i narheten har vi hort att en ska kopa prostituerade var och en annan kvall och att en annan ska sitta i fangelse utomlands for att ha forgripit sig pa var och varannan unge i den gosskor och det barnhem han sjalv startat. For katolska kyrkans trovardighet i abortfragan ar det tur att dessa tvivelaktika element alla ar man.

Visserligen ar det inte enbart katolicismen som fungerar som organiserad manskult, men katolska kyrkan skulle kunna forega med gott exempel och tvatta sin egen byk nasta ar, i stallet for kyrksilvret.

Internationella dagen mot våld mot kvinnor

En del tid har gått och mycket har hänt sedan vi skrev sist i bloggen.

I tisdags, den 25 november, var det hur som helst FN:s internationella dag mot våld mot kvinnor. Detta uppmärksammades på flera håll i Nicaragua, genom prostester, forum och demonstrationer av olika slag. Här i Matagalpa skedde det bland annat i form av en färggrann karneval i lördags.

Under tisdagen publicerades även mitt reportage om våld mot kvinnor i Nicaragua på L.A.nu. Det är 12000 tecken långt och innehåller även en intervju med vår handlerare på Grupo Venancia. Läs gärna det.

En segrare for mycket

I Managua har en segrare for mycket utropat sig i kommunvalet: foretagaren Eduardo Montealegre (liberal) och ex-boxaren Alexis Argüello (sandinist). Den senare ar segrare aven enligt valradet, medan Montealegre hanvisar till partiets egna rakningar.

Det har varit en hel del strul efter valet. Man sager att vallokaler stangdes for tidigt, att hela valurnor har hittats i papperskorgar och vattendrag och att det pa annat satt ska ha rostfuskats. Och det har varit en hel del vald, sarskilt i Managua, aven om uppgifter om dodade nu har tagits tillbaka.

Det hela har lett till att valradet i eftermiddags meddelade att de tanker rakna om rosterna fran Managua.

Storseger for sandinisterna

Nar 69 procent av rosterna ar raknade verkar det som att FSLN vann i 102 av 146 kommuner i gardagens lokalval. Sandinisterna klarade darmed sin malsattning: 100 sandinistiska borgmastare efter valet.

Liberalerna (PLC) vann i 33 kommuner, liberala alternativet ALN vann i tva och de konservativa vann i en kommun. Det kristdemokratiska partiet vann ingenstans. I Matagalpa, dar Sandra och Anna haller hus vann sandinisterna med 54 procent av rosterna, i Cinco Pinos hos Lina-Lotta, Cindy och Rebecca vann sandinisterna med 53 procent, precis som i El Viejo, dar Micke och jag (Elin) bor. Har i Leon, dar vi ar just nu, firade sandinisterna med typ en kvarts ihallande bomber och smallare mitt i natten och har fortsatt da och da under dagen.

I Managua vann ex-boxaren Alexis Arguello over fd presidantkandidaten Eduardo Montealegre, som verkade ha tagit ut segern i forskott och hann utropa sig till segrare i morse.

I tidningarna har rapporteras det om oroligheter, och pa ett stalle till och med doda, i samband med valet.

Borgmästarkandidaten som syns

Banderoller från sandinisternas borgmästarkampanj syns i hela Matagalpa.

Sandinistpartiets borgmästarkandidat i Matagalpa heter Sadrach Zeledón. Det har nog ingen kunnat undgå att lägga märke till. Sadrach namn finns nämligen överallt i stan: på banderoller, i reklamblad, runt vattenflaskor, utanför sandinisternas lokala hus där människor samlades i dag för att stötta sin tilltänkte ledare. Varje morgon väcks staden av en bil som kör runt på gatorna och gör reklam för Sadrach genom en megafon, samtidigt som reggaeton-musiken dundar ut.

Vad det liberala partiets kandidad heter vet nästan ingen. ”Den där liberal-kandidaten ska jag inte rösta på för han har jag aldrig sett.” är en kommentar man kan få höra när man för liberalerna på tal. Med andra ord råder det ingen tvekan om att det är sandinisterna som kommer att ta hem segern här.

Själva valdagen i Matagalpa har gått relativt lugnt till. Gatorna är tysta, människor har gått till sina vallokaler, kommit hem och sitter klistrade framför tv-apparaterna och valpropagandan. Utanför husen vajar sandinistflaggorna stillsamt i vinden.

Men trots att Matagalpa är känd som en politisk stad med högt valdeltaglande är det långt ifrån alla matagalpabor som ser positivt på valet. En del har bestämt sig för att inte rösta alla. Andra är tveksamma och vet ännu inte på valdagen vad som är bäst att rösta på. Ytterligare andra har inte lust, känner sig besvikna på Ortegas fulspel eller är kanske helt enkelt rädda. Ändå röstar de, för att de kan.

Röstning pågår i en av vallokalerna i Matagalpa.

Utanför FSLN:s (Sandinisternas) hus samlas människor som har röstat.

Fyra dagar av eftertanke

Sandinisternas karavan i El Viejo i gar eftermiddag.

I gar avslutades kampanjerna infor lokalvalen i Nicaragua den 9 november. Har i El Viejo ar alla sakra pa att Sandinisterna vinner - vilket de tydligen alltid gor. Till raga pa allt hade partiet pa nagot satt lyckats fa hit Los Mokhuanes (stora i Nicaragua) som spelade pa torget. Och innan dess var det karavan (bilden ovan), med enligt uppgift 27 bussar, och sa bilar, motorcyklar och cyklar forstas.

Enligt nicaraguansk lag ska kampanjerna avslutas den femte dagen fore ett val. Aterstaende dagar ar till for lugn och eftertanke. Ganska skont tycker vi. Igar nar vi lyssnade pa Los Mokhuanes kom stenkastare, en kompis tva sandinistiska broder blev knivhuggna for nagon manad sen, och pa TV visas vald av sandinister mot liberaler (det omvanda valdet visas dock inte, i alla fall inte pa de vanliga kanalerna).

I slutet av valrorelsen har samtliga partier gatt samman i en allians mot sandinisterna och president Ortega. Kampanjens motto ar ocksa "Alla mot Ortega" (fast Ortega kan man ju inte rosta bort just nu, eftersom det ar kommunalval). De missnojda sandinisterna i MRS ses numera alltsa tillsammans med liberaler och konservativa (se lilla bilden. De orangefargade flaggorna ar MRS och de roda liberalerna) och har i El Viejo horde vi igar forna sandinistlaten "Nicaragua Nicaraguita" spelas fran en liberal kampanjbil. Upphovsmannen Carlos Mejia Godoy gick over till MRS (se tidigare blogginlagg), och forbjod sandinisterna fran att anvanda laten. Nu pumpas den istallet ut genom liberala hogtalare.

Nar det galler kampanjernas budskap sa langtar man nastan efter gamla hederliga "Vard, skola, omsorg". Har ar alla motton i stil med: Inget mer av det gamla, Stoppa korruptionen, Med oss vinner du, Med oss bestammer du, Nya segrar...

Avtackning vid kunskapsfabriken...

Vi har nu avslutat vart atagande och blivit avtackade av vara kamrater pa den statliga skolan har i El Viejo. 15 engelskalektioner blev det totalt. Det var en fantastisk avslutning igar, dar vi lekte under hokens vingar, at frijoles (bonor) med kex och drack laskeblask tillsammans. Presenter fick vi med, Elin fick ansiktskram, nasduk, skrivbok och penna. Jag fick ett par oranga kallingar som det stod patriot pa o ett par strumpor som det stod Texas pa (undrar vad de vill saga med det?). Vi fick aven som gavor 13 armband som barnen gjort och bocker av Ruben Dario (nationalpoeten).

Men det har inte alltid varit sa har mysigt och fantastiskt att halla de dar lektionerna. Med over 40 elever i ett litet rum och med godisstand precis utanfor skolans portar sa ar det ett gang hyperaktiva- sockerhoga-stokiga 12 aringar vi har tampats med varje onsdag och fredag under 4 manader. Ibland har vi undrat vad vi givit oss in pa. Det gick till och med sa langt att vi efter ett tag bestamde oss for ga emot allt vad vi tror pa och skapa en folkpartistisk elitklass (fast inte i privat regi...). Med 22 elever blev det lite lattare, men fortfarande en pedagogisk omojlighet att fa det bra. Eller kanske sa bra som man vill ha det...

Vi gick in med med tanken om att vi ville ha ett elevdeltagande, att lektionerna byggde pa deras intresse, att de skulle styra sina studier at det hall som kandes angelaget for dem. Men skolkulturen ar inte sadan, lararrollen ar inte sadan, samhallet ar inte sadant. Det ar mycket mer auktoritart.

Lite har tiden pa skolan kants som ett overgrepp pa det man sjalv tror pa. Men samtidigt har vi lart kanna 47 harliga barn och deras lararinna, de har lart kanna tva cheles och ett par ord pa engelska. Det vager nog upp de fa minuter av stress man kant stunden innan lektionen borjar.

Statliga bonor ska hejda matpriserna

Lagom till valet i november har de borjat dyka upp i El Viejo och pa manga andra hall i landet: sma butiker som saljer ovanligt billig basmat: ris, bonor och olja. Ofta inhyses de i redan befintliga butiker, och administratorer ar CPC, de "folkliga rad" som sandinistregeringen har inrattat.

I denna Enabas, som de statliga butikerna kallas, salde riset slut pa en vecka. De kostade 7 cordoba pundet, jamfort med cirka 12, som det kostar pa marknaden. Svarta bonor fick ett lagre pris an de konventionella roda bonorna, och en och annan Ortega-motstandare betecknar redan de svarta bonorna som "oatbara" (men for en svensk praktikant funkar de fint).

I El Viejo syntes resultat redan efter nagra dagar. Priserna pa baslivsmedlena ris och bonor hade da sjunkit med flera cordoba pa den lokala marknaden, vilket ar sjalva syftet med Los Enabas - som regeringen vill oppna tusentals av i hela landet.

Portratt pa president Daniel Ortega i skolans rektorsexpedition, kontor och lararrum.

Korrumption ger okad frihet

Under rubriken Livstecken fran Cinco Pinos kunde ni lasa att infor komunalvalen i vart distrikt kommer de valjare om vars partitillhorighet det rader tvivel, skriva sitt namn pa rostkortet, for att forsakra sig om eventuella formaner, eller atminstone fortroende, fran sin borgmastare, ifall den de rostat for vinner. Det har ar nagot som lett till en del diskussioner mellan mig och familjen jag bor hos. Efter en del ifragasattande (pa gransen till kritik) fran min sida, undrade de hur det egentligen ar i Sverige nar det ar val.
Jag berattar att skolor, vardcentraler och andra platser inom den offentliga sektorn inte afilierar sig med ett visst parti, alltsa inte sprider information och propaganda som en officiell policy. Inte heller ar det vanligt att man affischerar sitt hus med sin partitillhorighet. Gar man pa arbetsintervju blir man (oftast) inte tillfragad om vad man rostat, och man skriver inte heller sitt namn pa rostkorten. Till skillnad fran har.
Min vardfamilj ar allt annat an imponerade och tolkar mest denna politiska nedtoning som radsla. De konstaterar att sa inskrankta och kontrollerade ar man inte har. Har har man storre politisk frihet, bade politiker och valjare.

Rasens dag

I Nicaragua firas rasens dag varje ar den 12 oktober. Vi i Zacaton blev inbjudna till byns lag och mellanstadieskola dar vi fick gora nagot sa otippat som att ´fira´hur spanjorerna och den nicaraguanska ursprungsbefolkningen blandades och blev till en ny ras(...). Eleverna hade klatt ut sig till spanjorer och indianer. Bland spanjorerna, tillika de mer ljushyade barnen, infann sig blandannat prinsessan Isabella, kung Ferdinand och militarer. Bland de som klatt ut sig till ursprungsbefolkning, tillika de mer morkhyade barnen, infann sig inte nagra kanda personligheter, men kladseln dominerades av bananskal.

Firar ni ocksa rasens dag i Europa? fragade skolans rektor mig. Jag forklarade forsiktigt att de flesta Europeér nog inte forknippar denna rasblandning med nagot vart att firas. Framvaxandet av mestiserna (alltsa den ´ras´som ar en blandning av Latinamerikanska ursprungsfolk och spanjorer), ar mer forknippat med kolonisering, folkmord, slaveri och valdtakt.

Rektorn holl med om att det i och forsig var sant, men intet ont som inte for nagot gott med sig... Vi fick ju spraket, kulturen och som sagt den nya rasen, och det ar ju anda vart att firas, holl han fast. Att har redan fanns ett sprak och kultur tycks man fasta sig desto mindre vid.

Forum Syd i Nicaragua granskas

Forum Syd i Nicaragua har tvingats lamna ifran sig en mangd dokument, for att dessa ska gas igenom av representanter fran den Nicaraguanska staten. Detta gar att lasa bade i ett pressmeddelande fran Forum Syd och i regeringens egen internettidning El Pueblo Presidente.

Forum Syd ar en svensk paraplyorganisation dar de flesta svenska, mindre bistandsorganisationer ingar och som handlagger och beslutar om dessa organisationers bidrag fran SIDA. Aven vart utbytesprogram genom Farnebo folkhogskola finansieras i huvudsak av Forum Syd. Nu tillhor Forum Syd, tillsammans med brittiska Oxfam, de organisationer som anklagas hardast for pengatvatt, stod till politiska partier och arbete for att framja abort (se tidigare blogginlagg).

- Läget är än så länge oklart vad gäller bakgrunden till kritiken mot oss och den ökade pressen på civila samhället som helhet. Men i detta läget är det viktigt att stå fast för det vi arbetat för sedan många år i landet. Rätten att organisera sig och bilda föreningar som kan delta i det politiska livet och stå upp för kvinnors rättigheter, sager Petra Pettersson, programchef på Forum Syd.

I regeringens informationskanal sparar man inte pa krutet. De ungdomar som protesterat mot granskningen av organisationerna kallas "manipulerade av oligarkin" som vill stodja de aktuella organisationernas "korrupta handlingar", som sags besta i att anvanda pengar som skulle ha gatt till folket till att istallet "sponsra politiska partier" och "framja abort".

Det senare stammer ju (Forum Syd administrerar den sk FED-fonden som arbetar med sexuella och reproduktiva rättigheter i Nicaragua genom ett 20-tal organisationer. Fonden samfinansieras av åtta länder i Europa samt FN) men borde val raknas till organisationens plussidor, istallet for att har framstallas som en anklagelse...

Läget under kontroll på Grupo Venancia

Kort lägesrapport från Matagalpa. (För den som inte är uppdaterad sen tidigare kan jag rekommendera blogginlägget här nedanför som Sandra har skrivit.)

Först och främst: nu finns det en artikel om Grupo Venancia på Latinamerika.nu, där jag medverkar med foton och intervjuavsnitt. Även Sandra är med på ett hörn eftersom en snutt från hennes artikel som ska publiceras i tidskriften Latinamerka finns med. Sandras artikel kommer att komma ut i december och då kommer det även ett reportage om våld/kvinnomord som jag har skrivit.

I dag är läget väldigt lugnt på Grupo Venancia. Alla har återgått till sitt arbete och dörrarna, som tidigare var stängda, har nu öppnats för allmänheten igen. I går hölls det också en solidaritetskonsert med bandet Hijos del Maíz för alla som stödjer Grupo Venancia och betraktar sig som vänner till gruppen. Vi väntar fortfarande på att åklagarmyndigheten ska komma och revisera gruppens dokument, men väntandet är inte längre lika passivt. Kommer de så kommer de, men Grupo Venancia har i alla fall inget att dölja.

I övrigt mår vi bra här i Matagalpa,trots det eviga regnandet.

Det är något som luktar unket i Nicaragua…

… och det är inte bara från mina kläder som aldrig torkar.

Vissa säger valår andra säger att det var en artikel i den spanska tidningen El País som åter satte bollen i rullning. Fallet med Zoilamérica har fått nytt liv. Det var nu 10 år sedan Zoilamérica Narváez, styvdotter till president Daniel Ortega, anklagade honom för att ha utnyttjat henne sexuellt. Det är en historia som påverkat och präglat det politiska klimatet i Nicaragua sedan den uppdagades. Kritiserad på många punkter slår nu Ortega tillbaka och måltavlan är den autonoma kvinnorörelsen i Nicaragua, den som tidigare engagerat sig i fallet med hans styvdotter.

Zoilamérica Narváez, idag 41 år, offentliggjorde 1998 sin historia. Från 11 års ålder och under nästan 20 års tid hade hennes styvfar, tillika revolutionära ledaren Daniel Ortega, utnyttjat henne sexuellt. Skandalen var ett faktum. Rosario Murillo, idag landets förstadam, vände sin dotter ryggen och tog sin makes parti. Det liberala partiet, då vid makten, valde att mörka historien i utbyte mot Ortegas tystnad om president Arnoldo Alemáns omfattande korruption. En ny pakt var född, en pakt som präglat det politiska livet i Nicaragua de senaste 10 åren. Sandinisterna och Liberalerna, politiskt varandras motpoler, delar sedan dess makten och institutionerna sig emellan. En maktfördelning som man befarar befästs än mer efter kommunvalen i november, då regeringen uteslutit två av de större konkurrerande partierna på, vad många anser, tvivelaktiga grunder (se tidigare blogginlägg).

Samtidigt som historien om Zoilamérica åter ges utrymme i nationell media och Ortega blivit bannlyst av kvinnoministrar i både Paraguay och Honduras, för presidenten något som har kallats en personlig vendetta mot den autonoma kvinnorörelsen i Nicaragua. Nio kvinnor anklagas och smutskastas i media av regeringen för sin inblandning och hjälp i det uppmärksammade fallet med ”Rosita”, den 9-åriga flicka som blev gravid efter en våldtäkt och som efter kvinnorörelsens långa kamp blev beviljad terapeutisk abort. Något som idag är förbjudet efter sandinisternas ”valflirtande” med den katolska kyrkan. Mer generellt anklagas Nicaraguas autonoma kvinnorörelse för korruption, pengatvätt och att de verkar som ”trojanska hästar” för antinationella krafter. I en artikel i regeringens egen tidning El 19 beskrivs kvinnorörelsen som en grupp ”frustrerade” kvinnor som ägnar sig åt ”brottslighet” och ”politisk och kulturell nedbrytning av det nicaraguanska samhället” under ”förklädnaden” som icke-statliga organisationer. Även yttre organisationer som Oxfam och svenska Forum Syd, båda bidragsgivare till kvinnorörelsen i Nicaragua, anklagas av regeringen för att driva en kampanj mot densamma och för att stödja illegala nätverk, dvs. kvinnoorganisationerna (läs mer på latinamerika.nu).

Ett meddelande gick i förra veckan ut till de icke-statliga organisationerna som sa att de inte får delta eller stödja politiska aktiviteter, inte heller uttala sig i politiska frågor (läs mer på latinamerika.nu). Inom kvinnorörelsen upplever man att utrymmena att verka och delta stängs mer och mer och många känner även en rädsla. De kommande valen gör situationen än mer vansklig. Hot om och faktiskt våld har förekommit. En demonstration i León för uttrycksfrihet, i vilken flera kvinnoorganisationer deltog, slutade våldsamt då en grupp regeringsanhängare stormade demonstrationen, beväpnade med påkar, stenar och machetes. Fem personer skadades och flera bilar brändes.

Här på Grupo Venancia är stämningen orolig. Grupo Venancia är nämligen en av de organisationer som mer direkt står anklagade för pengatvätt. Detta kräver en närmare förklaring. Kvinnorörelsen i Nicaragua består både av organisationer med ”juridisk identitet” och av nätverk utan sådan identitet. Nätverken är ofta sammanslutningar av representanter från organisationer i civilsamhället och privatpersoner som tillsammans vill engagera sig för, som i det här fallet, kvinnors rättigheter. Skillnaden är att organiseringsformen som innebär ”juridisk identitet” är mer offentlig i det avseende att den är registrerad som organisation med juridiska rättigheter och skyldigheter och, något som är viktigt i detta fall, kan ta emot pengar för finansiering. Den andra formen av organisering, som för regeringen är svårare att kontrollera, är den som nu har olagligförklarats av landets ledning. Anklagelserna mot Grupo Venancia bottnar i att de som organisation med juridisk identitet står som mottagare av finansiering till projekt som utförs av kvinnonätverk inom vilka Grupo Venancia verkar. Kvinnonätverk som enligt regeringen är illegala. I morgon har representanter från Grupo Venancia blivit kallade till motsvarande åklagarmyndigheten i Managua för att redogöra för sin verksamhet och aktiviteter under de senaste sex åren.

Det är en farlig väg regeringen har inlett med ett uteslutande av konkurrerande partier, tystande av det civila samhällets organisationer och smutskastande av oliktänkande. Här på Grupo Venancia har man bestämt sig för att möta kampanjen av desinformation med att hålla sig informerade och sprida information om vad de verkligen gör. I måndags hölls en presskonferens här på kontoret (se bild) där man redogjorde för organisationens position och svarade på frågor.

Ilskan, frustrationen och rädslan är uppenbar här i Matagalpa och Anna och jag (Sandra) delar deras oro över vad som komma skall.

Från presskonferensen på Grupo Venancia

Ny modell for halsa och sjukvard

Ibland nar man ar ledig och inte ska ga pa nagra moten kommer motena till en sjalv. Idag var det halsoministeriet som holl mote i vart vardagsrum. Var vardmamma ar sjukskoterska och forutom medlem i MCN ocksa med i sandinisternas folkrad CPC.

Nu hade hon samlat nagra av bostadsomradets sandinistledare (inom bland annat CPC, fackforeningar och MCN) for att sammanfora dem med omradets team i halsoministeriets nya program MOSAFC (modellen for halsa och sjukvard for familjen och samhallet, ungefar). Programmet presenterades av regeringen i juli.

Var vardmamma, en annan sjukskoterska och en lakare utgor ett team, som ska tacka tre bostadsomraden (4000-5000 manniskor) i ett slags huslakarsystem. Ett av inslagen i den nya modellen ar att noggranna familjejournaler ska uppforas. Dar ska allt ifran branslekalla for matlagning till hygienniva fyllas i, hus for hus (kanske lite som gamla kyrkobocker?). Med utgangspunkt fran den informationen ska halsoministeriet sa smaningom veta vilka risker som familjerna ar utsatta for och dessutom battre kunna fordela resurser mellan olika bostadsomraden.

Men for teamet ar det ett drygt jobb, och det var det man hoppades att omradets sandinister vill hjalpa till med, pa frivillig basis. Efter att ha fatt igenom de flesta av sina forslag (bland annat att man skulle ordna en staddag och att man samtidigt skulle ohyra-sanera husen) gick ledarna med pa saken. Pa sondag blir det staddag och pa tisdag ska teamet traffa representanter fran varje familj for att forklara vad som ar pa gang.

Livstecken fron Cinco Pinos

Det er inte so att vi forirrat oss in i Honduras, vi lever och er vid helsa uppe i Cinco Pinos. Detta trots (eller kanske derfor) att det internetcafè som brukas anvendas inte lengre fungerar. Regnperioden har borjat och det regnar mycket fast jag gor faktiskt och ventar lite po att det ska setta igong po riktigt. Eftermiddagarna for oftast anvendas for innomhusarbete och ganska ofta blir det samtal av olika slag po olika verandor. Det er ganska mysigt. Det handlar nestan alltid om politik. Det er ju snart kommunalval (9:e november). Politik verkar dock inte riktigt handla om det man er van vid eller kanske endo?!

Kop av roster verkar vara utbrett och dessutom geller det att rosta po ¨rett¨ parti, altso det parti som kommer vinna. Gor man det har man stora fordelar den kommande mandatperioden. Partierna ger nemligen tillbaks till lojala veljare. Detta kan ses tydligt i hela byar. Tamarindo som jag bor i er traditionellt en "liberal" by och har den i serklass semsta vegen i omrodet (det er ingen veg och man kan inte kora dit med bil..), alla jag pratat med seger att Tamarindo er den fattigaste byn i omrodet, i byn finns problem med undernering, barnarbete, det finns inget rinnande vatten och det er ett fotal som har el officiellt (Men dem flesta kopplar upp sig po netet inofficiellt). Dem jag pratat med menar att det er for att byn inte fott del av den oftast sittande sandinistiska alcaldens beloningar for trogna veljare. Det for mig konstiga med denna typ av politik er att det inte er nogot man hymlar med. For mig klingar detta korruption men her er det en sjelvklarhet. Ner jag frogat hur politikerna kan vara sekra po att nogon viss just rostat po dem for jag forklarat for mig att man skriver sitt namn po rostkortet om det finns tvivel om det om partitillhorigheten. Nu for tillexempel bara sandinister arbete po skolor och sjukhus mm. Konstgodsel ges ut till sandinistiska bonder men inte liberala osv. Fast ibland kan jag ha forstoelse for detta ensidiga givandet. Infor Augustisodden gav sandinisterna alla (inte bara sandinistera) mojlighet att kopa bonor billigt som man inte behovde betala forren i december ner skorden er klar. Problemet er bara att liberala odlare nu menar att dessa bonor inte gror och att dem inte kommer fo nogon skord. Smutskastningen er igong..Sandinistiska bonor gror int ¨No sirve¨ etc... Man blir lite trott.

Gatufotboll, haftigare o vettigare an Europakuppen!

Nu ar den avgjord, gatufotbollsligan i El Vijo.

Over 200 ungdomar mellan 17- 25 ar fran 11 olika stadsdelar har de senaste manaderna spelat mot varandra i den av MCN (Movimiento Comunal Nicaragüense) annordnade kuppen.

Visst ar det ar kul och fantastiskt att ungdomarna traffas och spelar boll tillsammans, men for MCN finns det fler syften med att ordna en gatufotbollskupp.

Tidigare har manga av de man, for den har gangen var det bara man som spelade, inte kunnat ga in i varandras bostadsomraden utan att riskera rejal omgang, ett kok stryk eller kanske att dodas. Sadan ar stamningen mellan de olika gang som vaktar sina gator med livet. Under spelets gang har dock en kamratlig stamning hallits och man har inte haft nagot brak aven om flera deltagare tidigare varit i luven pa varandra. Nog har det varit hard stamning pa planen. En kille lyckades under kuppens gang dra pa sig hela 12 gula- och 3 roda kort... det kan man ju leva med.

Att dessa ungdomar far traffas och gora saker tillsammans, att de forsvarar sina rattigheter till sport och rekreation ar otroligt viktigt for att bryta ner de negativa relationerna och bygga upp nya relationer som tillater att man ror sig fritt och att man kan motas for att organisera sig i kampen for sina rattigheter... eller for annu en fotbollskupp...

Sa, vilka vann da?
vilka kom tvaa och allt det dar som man undrar over?

Jo, sa har ser resultatet ut:

1) Entimo Andino #2

2) Entimo Andino #3

3) 20 de junio #1

4) Entimo Andino #1

Vad kan man saga? Entimo Andino har duktiga spelare!

Just nu spelas en kupp men yngre pojkar som kommer vara avgjord om nagra veckor.

Hoppas MCN styr upp en kupp for kvinnor innan vi lamnar El Viejo. De har ju ocksa ratt att rora sig fritt och kampa for sina rattigheter till sport och rekreation.

Vad sager man?

Min kompis Rebecca ar for det mesta glad. Hon ar runt 20 precis som jag, gar kladd i kjol och flip-flops precis som jag, och nar jag traffar henne har hon nastan alltid sin son (snart ett ar) i barnvagnen, eller for det mesta pa vag att klattra ur den. Vi traffas ibland hemma hos henne eller hos mig, men oftast traffas vi pa moten i MCN:s hus. Hon pratar ofta pa motena. Inte lika ofta som sin kille forstas, men det ar ju sant man ar van vid.

Haromdagen nar jag var hemma hos henne foljer hon med mig en bit pa vagen hem. Sa kommer plotsligt fragan.

- Jo, Elin, har du varit med om dagar da du inte atit nagonting alls? Alltsa for att du inte haft nagra pengar?

Alltsa, vad svarar man? Jo, sanningsenligt:

- Nej, aldrig.

Aldrig har jag ju varit i narheten av det. Dom fa ganger i mitt liv som det i slutet av manaden har varit tomt i planboken har jag ju bara kollat langst in i frysfacket eller kokat nudlar eller ris som statt langre in i nat skap.

- Nar ni kom idag hade vi bara det dar riset som vi holl pa och koka. Och den dar lilla oljan som var i flaskan vid spisen.

Vafan gor man? Hennes kille har varit "ledig" (oavlonad) i tva veckor eftersom lastbilen han jobbar med att lossa 50-kilossackar fran har varit trasig. Jag ger henne 150 peso och kanner mig tom.

Och hur ska jag kunna forklara for henne att mina foraldrar, som ar bonder utan nagon egen jord ("smabrukare", som det heter pa Latinamerikagruppernas och andra bistandsorganisationers sprak), ska komma och halsa pa mig i Nicaragua? Nar jag tidigare berattat att en flygbiljett kostar 30 000 córdoba (fast nu visade det sig att den "bara" kostar 18 000, alltsa 6 000 svenska kronor) och nar Rebeccas kille tjanar 3 000 peso i manaden?

Rebecca stallde den dar fragan en annan gang ocksa. Jag antar att hon ville kolla att hon verkligen hort ratt.

Programa "Amor"

Fram till ar 2011 skall Nicaraguas gator vara tomda pa gatubarn. Det later ju fantastiskt!

Inget barn under fjorton ar skall behova leva under de forhallanden som manga idag gor i Nicaragua. I utkanten av marknaderna, pa gatan, pa harbargen, utan familj och utan skolgang med risk att utnyttjas.

Det ror sig om 25 000 barn som skall fa tillbaka de rattigheter som tagits ifran dem under de nyliberalaregingarnas tid vid makten, sager Rosario Murillo (la primer dama, som opositionen garna kallar presidentens fru, sandinister brukar kort saga: kamrat!)

Hur skall detta bli mojligt da?

ja, inte pa det sattet som man gjort i Brasilien eller i Guatemala. Dar skjuts gatubarn nattetid... det kan vara affarsinnehavare som tycker att barnen dagtid stor affarsverksamheten.

Sandinistregeringen har en battre losning. De vill bygga upp nagon form av valfardsstat a´la sossarnas modell med karnfamiljen som bas.

Man vill genom programmet hjalpa barnen tillbaka till sina familjer, fa dem att ga i skolan och stodja familjen genom att skapa mojligheter till ett vardigt jobb. Eventuellt genom smaforetagande.

Vilka institutioner ar det da som skall gora det har programmet mojligt?

Familjeministeriet, Utbildningsministern, Halsoministeriet, Ministerio de Gobernación (vet inte riktigt hur man oversatter det: regeringsministeriet kanske?), institutet for socialsakerhet och ombudsmannen for mannskliga rattigheter.

Man har under de senaste manaderna genomfort ett pilotprojekt i Managua med 10 socialarbetare och promotorer. Pilotprojektet har varit lyckat. Nu ar man i full fard att bygga upp ett nat dar 100 socialarberare och promotorer skall inga. Rosarillo Murillo ar overtygad om att 2011 ar det ar da Nicaragua inte langre har nagra gatubarn.

Helst vill man inte vara cynisk. Det ar kommunval i November. Nagot som talar for valfiske. I alla lander da det vankas val lovas det alltid vitt o brett allt for att vinna en rost, ett val...

En sak som skulle kunna tala emot den saken idag ar att malgruppen for programmet ar barn utan rostratt. Dock star det en familj bakom varje barn som lever sitt liv pa gatan.

Nagot som skulle kunna tala for rostfiske ar att ingen manniska vill ha gatubarn (endel galna vill ha dem i sin fabrik). Kan man rosta dem ifran gatan ar det en sa god losning som nagon...

...hoppas att det bara ar ett vettigt program.

du som kan spanska kan lasa vidare har:

http://www.lavozdelsandinismo.com/nicaragua/2008-09-23/el-programa-amor/

Avance de los huertos familiares

Matpriserna har precis som i resten av varlden hojts onormalt mycket. Nagot som har drabbat de fattiga i Nicaragua hart (rika kan fortfarande aka till sina varuhus o handla med dollars).

Den 23 augusti gjorde MCN tillsammans med statliga Mi Familia slag i saken och delade ut froer till 47 familjer i El Viejo. MCNs vilja ar att genom att skapa, vad vi i Sverige skulle kalla, kolonilotter:

1. Gora manniskor sjalvforsorjande pa gronsaker
   
   
2. Fa ner priserna pa den lokala marknaden
   
   
3. Om produktionen ger ett overskott, att det saljs till ett shysst pris pa den lokala marknaden eller byts grannar emellan

Om programmet gar bra ar meningen att det skall utokas till hela landet. Det har nu gatt en manad sedan man delade ut froerna och det ser lovande ut. Man borjar redan se resultatet av sadden. I borjan av november forvantas den forsta skorden av gurka, radisa, melon, morotter plus nagra sorters gronsaker som vi i Sverige inte har tillgang till…

En eventuell parasitepedemi...

..har drabbat de utsanda svenskarna i Nicaragua. Atminstone de med Farnebo Folkhogskola som utgangspunkt.

Allt borjade i forra veckan, pa hotel Barcelona utanfor Matagalpa. Klassen hade samlats i den svala bergsluften for nagra dagars utvardering och planerande. Tanken var att vi skulle halla till pa en lugn och avskild plats, dar vi kunde ata, arbeta och sova utan att forlytta oss allt for langa strackor.

Motena borjade, avlopte med varierande resultat, vi arbetade, sov, planerade och at av den mat som serverades. Nagon gang under natten mot lordagen borjade emellertid problemen. Lampor tandes, manniskor vaknade och ljud av spyor hordes fran flera av rummen.

Pa lordagsmorgonen var magsjukan ett faktum. Tre av sju praktikanter kom bleka om nosen till frukosten, utan lust att varken ata eller fortsatta motena. Under dagen hordes fler och fler klagomal. Knipande magar och diarrésnack kom pa tapeten. Det blev sondag, mandag och tisdag och pa onsdagen fanns inte en enda praktikant( eller larare) som inte hade varit magsjuk. Sjukdomen har tagit sig olika uttryck. Nagra ar friskare an andra. Nagra har blivit sjuka, friska och sjuka igen.

Nu sitter vi har och ojar oss och konstaterar att hela gruppen antagligen bar pa samma baciller. Att det inte hjalper hur noga man an anvander handsprit och att magbakterier och parasiter lever sitt eget liv. Den som forst pallrar sig ivag till doktorn for ett bakterieprov kommer formodligen att fa svaret pa vad vi alla har...

Sma oar av imperialism

Likt Stockholm, Sveriges parla, har aven Granada en gang varit huvudstad. Bada har ocksa en skargard. I Granada sager myten att oarna ar 365 till antalet och att de skapades efter ett vulkanutbrott for lange lange sedan.

En gang i tiden agde Somoza alla oar, och bjod sina vanner pa fest dar. Om man ska vara noga sa agde Somoza hela landet pa den tiden.

Efter revolutionen gjorde man det enda ratta och kollektiviserade ovarlden, dar fiskare bildade bostads- och arbetskooperativ. Sa har 30 ar senare har den kollektiva drommen bleknat, och fiskarna har (liksom fiskarna i Stockholms skargard) tvingats bort av kapitalet (sommargaster). Har har nu den nicaraguanska eliten sommarhus modell storre (se bild ovan) och man lockar utlandska investerare med "forsta-varlden-kvalitet till tredje-varlden-priser" (se bild till hoger). Har finns mojligheten att kopa sin alldeles egna lilla o och skapa sitt eget paradis till exploaterande laga priser.

Ratt folk pa ratt plats.

Folkets fiender i stor look-alike-special!

Aret ar 1933. Killen till hoger i bild ar Nicaraguas nationalhjalte Augusto Sandino. I bergen slogs han tillsammans med sin "galna armé" (och lyckades mot alla odds) slanga ut amerikanska marinkaren ur fosterlandet. Tre manader efter att bilden togs mordades han, pa bestallning av killen till vanster i bild, USA-vannen, diktatorn och privatiseringsfantasten Anastasio Somoza.

Ta nu en extra titt pa killen till vanster. Ar det inte...



Reinfeldt?!
USA-vannen, statsministern och privatiseringsfantasten?


Lika som bar!


EXTRA! Vem ar Sveriges svar pa Sandino? Lamna ditt forslag pa bloggens kommentar-funktion!

Nationellt halsoforum med MCN

Den 1 och 2 september holl Movimiento Comunal Nicaraguense halsoforum i Managua. Hundratals manniskor deltog. Forutom utdelande av diverse medaljer och ordnar, enades forumet om:

• att krava att regeringen okar sjukvardsbudgeten med 20 procent.
• att krava att regeringen ska andra den nyliberala lag som hindrar staten fran att kopa mediciner dar de ar som billigast (enligt en sandinistisk parlamentsledamot som var pa plats kostar medicinen i de nicaraguanska privata apoteken tolv ganger sa mycket som varldsmarknadspriserna pa medicin).
• att krava att halsoministeriet skriver under arbetsavtalet med MCN (vilket man har kommit med olika ursakter for att inte gora, trots att avtalet tagits fram gemensamt).
• att inbjuda CPC, de sandinistiska folkraden, till ett nationellt mote for att reda ut hur de bada organisationerna ska kunna leva sida vid sida pa lokalplanet.
  

Latt irritation over globaliseringen...

Sa holl vi da i El Viejo var andra riktiga workshop, den handlade om globalisering. Det var osregn o trotta manniskor som egentligen kom till MCNs hus i El Viejo for att reda ut en stold av en DVD-spelare tidigare under dagen... men pa nagot satt sa gick det i alla fall.

Bade jag o Elin hade gatt o blivit smatt irriterade under forberedelsen infor workshoppen (till endel pa varandra, men kanske mest pa begreppet som sadant).

Globalisering ar ju nar allt kommer omkring ett begrepp fyllt av sa manga meningslosa mojligheter. Det ar svart med populara begrepp som helt plotsligt gor ansprak pa att beskriva samtiden som nagot helt nytt skiljt fran de historiska processer som kapitalismen o imperialismen fort oss fram till idag.

Nu mer ar det en hel industri och innan det blev det sa var det en hel industri att fa begreppet till att bli vad det ar idag... (Ett vapen och patrycksmedel for kapitalet for att fa oss dit det vill)

Pa ett satt sa har val forskningen o endel andra slagit mynt av begreppet och latit det skapa arbetstillfallen for sjalvutnamnda sprakror av vanstern, de som saljer bocker till en ganska liten marknad... inte alls en varldsmarknad, utan mer till den teoretiska mysvanstern, den som allt som oftast later sig bli ihjalkramad av media... (det ar inte nagot fel i att vilja mysa o teori ar bra i kamratskap av praktik). Nar allt kommer omkring det har med att man kan skriva ett mail o chatta med folk over hela varlden, det ar ju mest trams o forbannad logn att lagga fokus pa den delen av globaliseringen - vilka ar det som har den mojligheten o vilka ar det man far prata med i sa fall? inte ar det de som jag vill prata med i alla fall.

Nu kanske allt inte ar svart o vitt sager nagon. Men kampen om begreppet, hur meningsfull ar den att ta for folkrorelserna? racker det inte med internationalismen som sadan?

Sen kommer det svara, hur begreppet faktiskt paverkar var verklighet, for det har det ju verkligen gjort. Det har skapat kanslan av nagot otroligt stort som inte folkrorelser eller regeringar kan ra sig pa. Nagot man maste boja sig infor, kasta in handuken o saga ok, det har ar kapitalets seger over demokratin.

Sen ar det ju ingen hemlighet att kapitalet de fakto springer over nagra fa nationers granser (USA, Japan, England o Tyskland) som om det var en katt med senap i roven for att tjana extra slantar, det gar ju inte forneka. 98% av all handel ar valutahandel. Arbetskraften ror sig daremot inte sa fort, det finns massor med hinder ivagen. Vissa varor far heller inte tillgang till de marknader som de skulle vara konkurrenskraftiga pa, fattiga landers jordbruksprodukter, textilier o s v.

Vissa marknader maste brytas upp med vilka medel som helst andra skall skyddas med subventioner fran skattebetalarna. Men det ar ju inget nytt. En regelbok for oss en annan for de andra!

Globalisering eller inte, nagot existerar ju. Det ar inte helt harligt da det far manniskor att kanna sig sma och maktlosa.

Vi konstaterade under workshoppen att Wallmart (Pali), Shell, Union FENOSA, Honda, Chiquita, Arnecom finns har i El Viejo och att hela staden omringas av Guatemaltekiska sockerrorsplantage. Att nastan alla produkter som man koper har ar produkter fran multinationella foretag. Man talade om ris som producerades i Nicaragua, lastades pa skepp for att sedan komma tillbaka, nyforpackade och med ett nytt marke pa forpackningen. Riset var nu redo saljas dyrt till den Nicaraguanska befolkningen...

Vad kan man saga annat an: "Sadan ar kapitalismen, armod ar en fattigs lon. Det ar den rikes paradis men ingen hor en fattigs bon"

Glimtar fran Matagalpa

Har i Matagalpa rullar sakerna pa med workshops, forum och kulturaktiviteter. Vi praktikanter(Anna och Sandra) har aven besokt kamraterna i Cinco Pinos och hallit i var forsta riktiga workshop dar. Utforligare rapport och bilder fran den kommer troligtvis senare.

Hur som helst har det kommit onskemal om fler bilder pa bloggen. Darfor tankte jag bjuda pa nagra sma "vykort" fran gatorna i Matagalpa. Kanske far ni en lite battre uppfattning om hur det egentligen ser ut har, i staden bland bergen.

Rundturen borjan har. Vid Grupo Venancias dorr, tva kvarter soder om kyrkan Guadalupe.

Matagalpa har kallats for Nicaraguas San Francisco. Det ar forstaeligt med tanke pa alla backar som ar karaktaristiska for staden. Ovan: en backe i stadsdelen Guanuca i norra Matagalpa.

Sandinisterna har ett visst faste aven i Matagalpa. Har vajar den rod-svarta flaggan i vinden pa taket till en bar.

Den stora katedralen, catedral San Pedro, ar en nast intill sjalvlysande medelpunkt i Matagalpa. Ingen undkommer ljudet av dess ringande klockor.

En annan central plats ar Parque Morazán, alldeles intill katedralen.

Bredvid parken och katedralen ligger aven Matagalpas polishus, som utgor en tredje samlingspunkt i "centrum". Det ar har utanfor som Grupo Venancia och andra organisationer utfor sina demonstrationer varje torsdag.

Solen gar ner bortom bergen i Matagalpa. I bakgrunden syns katedralens vita torn som for tankarna till nagot arabiskt...

San Roque-firande i El Viejo

I El Viejo firas just nu San Roque, arets lokala megafest. Sjalva firandet pagar sex dagar men forberedelserna borjar redan en manad i forvag. Nagra kompisar fran MCN tog oss dit och forsokte forklara traditionens essens for oss.

Allt gick inte in, men det handlar i alla fall om nan slags helgon som heter San Roque. Festen uppfanns redan pa "indianernas tid" pastas det. Nu finns i alla fall 8 San Roque-figurer, som heter saker som San Roque Indio, San Roque Mulato och San Roque Mestizo.


Och sa dansas det, och sups, och man utbyter presenter mellan bostadsomradena, som har hand om varsin San Roque.


Precis som hemma nar det galler olika folkfester sa anser ungefar halften att det hela ar ett kommersiellt och vulgart jippo, medan den andra halvan alskar det. For den som kan spanska finns en mer professionel forklaring i den har artikeln.

Gud, folkhemmet och algar

Har i El Viejo har vi genomfort var forsta riktiga workshop. For sakerhets skull borjade vi med ett tema dar vi ar sakra pa att vara mer bevandrade an deltagarna: Sverige. Men idén var handledarens och hans skal tre: 1. Ni ska lara kanna folk battre. 2. Folk ar nyfikna pa varifran ni kommer. 3. Vi kan lara av era arbetsmetoder.

Hur det gick med uppfyllelsen av syftena vet jag inte riktigt, men det blev lyckat i alla fall. Det var svenska flaggor, Allan Edwall i hogtalarna, akta svensk tipspromenad (forsta pris var en godispase medskickad fran Farnebo (varfor skickar Farnebo med godis som innehaller gelatin?)), marunda a la Farnebo mm.

Snacket om hur det fungerar i ett annat land vackte tankar och kanslor om det egna samhallssystemet och det blev bra diskussioner. Sa bra att vi ibland struntade i manuset och lat folk prata pa i stallet.

Abort och religion ar brannhett har i vanliga fall och sa kommer vi och sager att alla kvinnor har ratt till sin egen kropp och att vi inte tror pa Gud. Radet fran Farnebo att ligga lite lagt nar det galler religion var som bortblast och jag horde mig sjalv saga ett hogt och tydligt "nej" pa fragan om jag tror pa Gud. Kanske har vi forlorat i fortroende nu hos en del av deltagarna, men var handledare tyckte efterat att det var ratt.

Konversationerna blev latt komiska:
Tjej bland deltagarna: - Men vad tror ni pa da?
Vi: - Eh...
- Vem tror ni skapade er?
- Mamma och pappa.
- Och vem skapade dom da?
- Eh, deras mammor och pappor...
En annan i publiken: - Alltsa, dom tanker inte sa.
Vi: - Jaha, du menar sa! Vi tror pa evolutionen.
Tjejen: - Jaha, och vem tror ni skapade den da?
- Ja, den bara blev val...

Motesdagarna i Managua

Precis som Elin namnde har nedan var det i forra veckan dags for oss praktikanter att traffas i Manuagua. Mycket fanns att avhandla, stota och blota och fundera kring.

Mandagen inleddes, efter lite omstrukturering i schemat, med ett flera timmar langt stormote pa hostalet. Denna gang var det jag (Anna) och Sandra som holl i motet och hade haft aran att samla ihop den langa raden punkter som togs upp. Fran elvatiden pa formiddagen till ungefar klockan fyra pa eftermiddagen diskuterades allt fran hur vi har det pa vara respektive praktikplatser, till ekonomi och viktiga nyheter fran Sverige.

Tisdag formiddag bjod pa ett mote med var coordinadora Karin, fran Latinamerikagrupperna. Nu fick vi bland annat chansen att ta upp problem som kan ha uppstatt under praktiken, samt att diskutera hur vi vill jobba pa praktikplatserna i fortsattningen. Vi pratade aven om vara forvantningar pa organisationerna, handledarna, Latinamerikagrupperna och oss sjalva. De beromda post it-lapparna dar vara forvantningar fanns nedskrivna akte fram, och vi fick plocka ner dem som vi ansag hade infriats.

Eftermiddagen agnades at reflektionsmote. Vart forum for diskussioner kring det lite mer personliga. Hemlangtan, framtidsplaner eventuella problem med vardfamiljer eller sprak ar sadant som kom fram har. Alla fick prata med alla, vi ritade vara familjer och praktikplatser och bytte tankar och erfarenheter.

Det star klart att vara liv pa de olika platserna och organisationerna skiljer sig ganska mycket fran varandra. Stadskansla och regelbundna arbetstider i Matagalpa star i kontrast till lantliv och sociala uppleveler i Cinco Pinos, eller fullspackat schema och 40-gradig hetta i El Viejo. En av vara overenskommelser fran motena blev darfor att besoka de andras praktikplatser innan vi lamnar landet. Det kan bli ett satt att narma sig varandra.

Tavlan med de beromda post it-lapparna. Har finns alla vara forvantningar.

Trangsel vid tavlan.

Coordinadora Karin koordinerar lapparna.

Boaormar och annat smott o gott

For nogra dagar sedan log jag och vilade efter en formiddag med mycket arbete. Jag leste en mycket spennande bok ner jag horde att nogot ramlade ner fron taket precis bredvid mig. Ner jag tittar ner po golvet stirrar en orm mig i ogonen. Det var ingen bjesse men den var nestan en meter long men inte so tjock. Jag borjade ropa po hjelp..ormen var ju mellan mig och dorren. Efter att ropat po Roberto 3 gonger ropar jag EN ORM och do blir det fart. Fast do ringlade ormen ut och forsvann. Familjen jag bor hos sog aldrig ormen men trodde att det nog kunde vara en liten boaorm. Dem brukar tydligen ligga uppe po takbjelkarna och venta po moss och rottor. Jag trodde att jag borjat venja mig med alla djur..men orm kommer jag nog aldrig venja mig vid. Inte de stora spindlarna eller skorpinjonerna heller..

En pepsi plus en till...

Ett av besluten fran forra veckans stormote i Managua (gruppens forsta. Foton och lite mer info laggs forhoppningsvis upp senare) var att skriva lite mer varierat pa bloggen. Har kommer darfor lite om vad som hant mig (Elin) i veckan:

Efter att ha deltagit i en workshop finansierad av EU drabbades jag av en obeskrivlig smarta. Det ar kultur i Nicaragua att bjuda pa fika, mellanmal eller lunch vid workshopar (vilket en del har ar kritiska mot, eftersom manga anses komma bara for att det finns mat).

I alla fall, eftersom den har workshopen var finansierad av EU finns drygt 800 000 euro till forfogande, och darmed mycket pengar till mellanmal som lockbete. Pa formiddagen bjods det pa enchilada och en stor pepsi. Jag drack pepsin for att inte verka annu konstigare an jag var som tackade nej till enchiladan (som inneholl kott). Tva timmar senare blir det mat och ytterligare en stor pepsi. Jag dricker pepsin for att inte visa mig otacksam nar dom gjort omaket att fixa vegetariskt till mig.

En stund senare kommer en skarp smarta i sidan, som vid hall, fast varre. Smartan slapper inte, utan flyttar bara pa sig, uppat lungorna. Att andas gjorde skitont, och att ga och att ligga ner och att sitta. Medan jag forsokte ata, fa kontroll over de 42 barnen i klassrummet, ga hem, sova och sa vidare forsokte jag andas sa hogt upp i brostet som mojligt. Nar jag efter en dag gar till apoteket berattar lakaren att det ar gaser. Da lagger jag ihop en pepsi med en annan och accepterar medicinen som erbjuds.

Nar den har tagit slut efter tva dagar och jag bara blivit lite battre ar jag trott pa att inte kunna andas och accepterar att bli koppad (!) av min vardmamma, pa uppmaning av min vardpappa och under askadan av Micke och dottern i familjen. Sonen visas ut, som om det spelade nan roll att en nioarig pojke ocksa bevistade detta markliga.

For mer information om denna alternativmedicinska metod, las har: http://sv.wikipedia.org/wiki/Koppning

For min del gick det till sa har: patienten ligger pa mage. Ett litet ljus fasts med hjalp av stearin pa ett en-cordoba-mynt och tands. Myntet laggs pa patienten och stearinljuset sticker lodratt upp. En glasburk stjalps over ljuset tills syret tar slut och ljuset slacks. Glasburken lossas fran sitt vacuum med ett sugande ljud. Detta upprepas pa patientens saval fram- som baksida. Att min vardmamma efterat dunkade mig pa ryggen som man gor med ett spadbarn efter amning var nog det som gjorde att jag nasta dag kande mig lite battre. Efter ytterligare en dag av sjalvdunkning i brostet ar det i stort sett borta.

Daniel forvandlar ko till get

I departamentet Chinandega har programmet "Hambre Cero"(Noll Hunger) tagit en ny vandning. Programmet ar skapat av regeringen "Ortega" for att utplana hungern i Nicaragua. Tanken ar att staten skall bista de fattiga med en ko, en gris, nagra hons, stangsel, cement, froer och teknisk stod for att hjalpa de allra fattigaste att fa bukt pa sin situation.

Nu har innehallet i planen andrats. Istallet for en ko skall nu de fattiga fa tilldelat sig en get, detta enligt en representant fran en bondeorganisation i departamentet.

Problemet ar att det inte finns nagon erfarenhet av getskotsel och att getter i jamforelser med kor ger en betydligt mindre mangd mjolk och kott. Dar till kan laggas att det inte gar att ha nagra som helst grodor i narheten av en get da djuret ater allt som kommer i dess vag.

Tanken om "en ko/get till alla" ma vara god, men kanske borde "el pueblo presidente" Ortega lyssna till de tilltankta mottagarnas roster om deras behov innan valgorenheten och propagandan satte igang?

Om ogonmirakel och paracetamol

Flera personer inom halsovarden som vi har traffat vittnar om att det just nu ar slut pa paracetamol (Alvedon) - i hela Nicaragua. Och att det kommer ta lang tid att fixa fram nytt. Paracetamol ar det absolut billigaste febernedsattande och smartstillande medlet som gar att fa tag pa, och bristen drabbar de manga familjer i El Viejo som just nu drabbats av ett influensavirus som ar mycket smittsamt.

En av orsakerna till medicinbristen ar en lag som ingar i ett paket frihandelsavtal som Nicaragua har slutit med andra lander (under de nyliberala regeringarna). Lagen innebar att nicaraguanska staten i praktiken bara kan kopa medicin fran de stora utlandska, multinationella bolagen - trots att det produceras likvardiga, och billigare, alternativ i Nicaragua. Med leverantorer inom landet hade man direkt kunnat oka produktionen av de mediciner som behovs - men nu pratas det om att det kan droja flera manader innan paracetamol finns att kopa pa nicaraguanska apotek.

Har i El Viejo vill var praktikorganisation MCN dra igang en nationell kampanj for att fa ihop 5 000 namnunderskrifter for ett upprivande av lagen. Sa manga underskrifter kravs for att gora ett sa kallat laginitiativ, som innebar en skyldighet for parlamentet att behandla fragan.

Medicinbrist ar nagot man ar van vid i Nicaragua. Den sandinistiska regeringen har infort gratis halsovard och gratis mediciner i hela landet (och for ovrigt aven gratis och obligatorisk skolgang), men manga maste lamna halsocentralen tomhanta eftersom medicinen de behover har tagit slut. I stallet hanvisas de till apoteken, som ar privata och dar medicinen darmed ocksa kostar.

Men pa halsovardens omrade finns det positiva saker ocksa i Nicaragua. Bara i kommunen El Viejo har cirka 200 personer fatt gratis ogonoperationer (manga av dem i Venezuela) inom ramen for Operación Milagro (Operation Mirakel), ett bistandsprogram fran Venezuela och Kuba.

Inom en tioarsperiod vill Kuba och Venezuela ge ogonvard till sex miljoner manniskor (i Latinamerika, Afrika och Asien). An sa lange har ungefar 200 000 personer fatt vard inom programmet. Operación Milagro ar en del av ALBA, Hugo Chavez initiativ som ska vara ett svar pa ALCA, projektet att utvidga frihandelsavtalen med USA till hela Latinamerika.

Vatten, stan ar full av vatten…

Vadret har skiftat i Matagalpa och med regnen kommer sjukdomarna och samtalen om tidigare ars vattennivaer i floden, som hittills gatt som en torr fara genom staden. Problemet har i Matagalpa ar inte tillgangen till vatten utan snarare tillgangen till rent vatten. Med regnen skoljs sopor och annat som legat torrt pa ytan ner i dricksvattenreserverna och med fororenat vatten kommer sjukdomarna. Aven myggorna blir fler med okade vattennivaer och darmed okar risken for sjukdomar som Malaria och Dengue.

Vi har aven fatt hora historier fran tidigare ar da vattennivaerna drastiskt stigit i floden, efter enbart nagra fa timmar av kraftigt regn, och hur de enorma vattenmassorna tagit med sig allt i sin vag. Allt fran mindre saker till storre, som bilar och hus. Aven har flera dodsfall intraffat under dessa perioder. Storst risk loper dem som bor nara floden och som bor i hus med dalig konstruktion, dvs. de som redan tillhor de mest utsatta grupperna i samhallet.

Kort rapport med forhoppningar om lite mindre regn fran Anna och mig (Sandra)…

Matagalpa calling...

Antligen kan vi aterigen blogga! Av anledningar okanda for oss har vi inte haft mojlighet att komma at bloggen fran kontoret under snart tva veckors tid och darmed inte heller kunnat rapportera vad som hander och vad vi gor… och sa idag, fungerade den helt plotsligt igen.

Mycket har hant sen senast vi skrev och har pa Grupo Venancia ar det standig aktivitet.

Vi har deltagit i flera workshops och forum med teman som feminism, sexuella rattigheter, patriarkatet och kvinnororelsen. Dels med de ungdomar som sjalva haller workshops ute i de omkringliggande samhallena i distriktet Matagalpa, dels med grupper fran kvinnonatverket har i Matagalpa. Anna och jag (Sandra) ar mest med som deltagare och observatorer an sa lange, men vi hoppas att vi mer och mer kommer att inkluderas i de olika projekten. Sjalva har vi dock haft en presentation for personalen har pa organisationen om skolan och var grupp och aven hjalpt till att underlatta varsin lek under en workshop… “baver-baver-gnu-gnu-leken” visade sig vara svarforklarad, men det blev roligt i alla fall.


Da vi ska gora en analys av artiklar om vald mot kvinnor spenderar vi aven en stor del av var arbetstid med att lasa tidningar, El Nuevo Diario och La Prensa. Vi kommer att samla in artiklar kring temat fran maj t.o.m. september och darefter gora en analys om hur rapporteringen kring detta ser ut och aven jamfora de bada tidningarna. Utover att samla in artiklar till var egen analys hjalper vi aven till med att samla in artiklar om kvinnligt politiskt deltagande och de kommunala valen som kommer att hallas i november i ar. Dessa artiklar ska bland annat anvandas i ett regionalt projekt mellan fem kvinnoorganisationer i El Salvador, Honduras, Guatemala och Nicaragua (dar Grupo Venancia ar en av deltagarna) som kartlagger kvinnligt politiskt deltagande.

Det hittills storsta evenemanget infoll for tva helger sen. Lordagen den 28 juni firades “Día del orgullo Lésbico - Gay”, detta till trots att det precis blivit lagligt med homosexuella relationer i Nicaragua. Medan man holl pridefestival med stort demonstrationstag i Managua (las mer pa Latinamerika.nu) visade man sin stolthet over sexuella olikheter under tva dagar har pa organisationen. Aktiviteterna gick under banderollen “Olika smaker, lika rattigheter – lagen fordomer inte homosexualitet. Och ditt samvete?” (okej, vi kan konstatera att det har later mycket batter pa spanska). Man holl forum pa fredagen som avslutades med film. Anna och jag hade hjalpt till med att gora en mural med foton, dikter och information och det visades aven fler utstallningar av foton och konst pa temat. Lordagen holl man fest med live musik och darefter dansades det till sena timmen.

Idag har vi aven planerat framat en bit. I augusti drar organisationen igang sin arliga kampanj som i ar har temat “relationer utan vald”. Man kommer att ha workshops for larare och informationskampanjer for elever och i anknytning till detta haller man en tavling dar ungdomar kan delta med sanger, dikter och teckningar pa temat. Vi hoppas att vi kommer kunna bidra med nagot i detta arbete.

Pa aterseende…

Praktik i CincoPinos

Jag (Rebecca) tenkte folja po Elins spor och beskriva lite om vor praktik her uppe i Cinco Pinos!

Vi holler ockso po att avsluta vor introduktion der vi har vandrat runt bland byarna och treffat aktiva och mindre aktiva i MCN. Det har varit veldigt intressant och givande. Utover att det er otroligt vackert her med berg, skog, floder, majsfelt och banantred er det varmt men jag tycker att vi borjar venja oss.

Problematiskt for befolkningen er liksom i El Viejo even her elsituationen. Fast menniskor verkar so vana att det nestan inte ses som ett problem. Det er dagligen stromavbrott och det finns dem som inte haft el po flera monader. Ett annat problem er medicintillgongen. Det finns ett apotek vid helsocentret i CincoPinos men monga byar runt CincoPinos er svornoeliga och ligger longt bort. I dessa omroden er det svort bode att fo tillgong till medicin och vord. Det finns en ambulans i omrodet men den verkar mest anvendas som transportmedel (minibuss). Dessutom moste man ha 500 cordoba for att fo oka med den om man er sjuk. Her er det monga som inte tjenar ens 500 i monaden..

Ett annat problem som er hogst aktuellt her er matfrogan. Priserna po majs och bonor stiger och stiger. Smobonderna moste for att kunna kopa sont dem inte sjelva odlar selja sin majs och bonor efter skord. Priserna vi skordetid er loga for att tillgongen er god och bonderna for alltso inte mycket for sina produkter. Senare blir bonderna sjelva tvugna att kopa majs och bonor for att klara sista tiden fram till nesta skord. Bara det att nu er priserna helt andra och or po or forlorar bonderna po sin produktion. Det finns tankar po kooperativa produktionsformer for att kunna beholla maten inom byarna och der med kunna holla nere priserna. Detta er dock ockso forsett med investeringskostnader och dessa marginaler finns inte. Tillexempel skulle man vilja kopa in Cilos for att bevara overskottet i.

Nogot annat som er sloende her er hur mycket utlanska organisationer som har varit och er aktiva i omrodet. Det ligger nogot i det som monga seger att menniskor her ar vana att utlenningar ska komma med projekt och pengar. Jag har ockso reflekterat en del over att inte mer har kommit ur dessa projekt och dessa mengder av pengar som pumpats in i regionen dem senaste 30 oren. Det er nogot som inte stemmer..

Framover ska vi, vad vi vet nu, arbeta med workshops om organisation, kvinnligt deltagande och genus med ungdomar fron de olika byarna i omrodet. Vi kommer ockso delta i ett helsoprojekt som MCN nationellt ska arbeta med, ett utbyte med ungdomar fron en annan stad er ockso po tapeten.

sa gor vi pa praktiken...

Tankte att pa en praktikantblogg borde man kanske skriva vad man gor pa praktiken och hur det ser ut dar man bor. Sa har kommer en liten rapport fran El Viejo.

Jag (Elin) och Micke praktiserar pa MCN, Movimiento Comunal Nicaraguense, en nationell organisation som finns i nastan hela Nicaragua och jobbar med nastan alla fragor som ar viktiga for manniskor har.

Just nu ar vi i slutet av introduktionen. Vi har varit med pa nastan alla moten som organisationen har haft, och gatt runt med var handledare Don Juan i de flesta bostadsomraden for att halsa pa medlemmar. Efter alla rundvandringar ar det tydligare vilka problem som folk har, och hur de ser pa dem.

Ett problem ar elektriciteten. Flera ganger i veckan ar det stromavbrott, och efter orkanen Alma hade en del omraden inte el pa flera veckor. Missnojet med det spanska elbolaget Union Fenosa, som har tagit over driften och eldistributionen, ar kompakt. Att fa ut Union Fenosa ur Nicaragua ar ett av MCN:s nationella mal for 2008. Elnatet ar gammalt och Union Fenosa lyfter inte ett finger for att forbattra det, berattar folk.

Ett annat problem, som delvis har att gora med elavbrotten, ar vattenbrist. De forsta veckorna nar vi bodde har fanns det bara vatten under nagra timmar pa natten. Var vardfamilj gick upp mitt i natten for att fylla stora kar som skulle racka hela nastkommande dag. Nu ar det lite battre, men nar det blir elavbrott slutar ocksa vattenpumparna att fungera. Och lite nar som helst annars kan det ocksa bli slut pa vatten i kranarna.

Det finns en rad andra infrastrukturproblem ocksa, som gator som forvandlas till lera sa fort det regnar, gatubelysning som inte fungerar, regnvatten som rinner in i folks tradgardar. El Viejo vaxer snabbt, genom sa kallade asentamientos (ungefar som favelorna i Brasilien). Hela samhallen pa landet tar med sig sina saker och bosatter sig i utkanten av stan i hopp om ett battre liv. For de flesta verkar det droja aratal innan kommunen har fixat en minimal kommunal service, och husen ar skjul bestaende av platbitar och plast.

Sedan ar det matpriserna. De stiger ju i hela varlden, men av de centralamerikanska landerna ar laget varst i Nicaragua. Och med loner pa ungefar 700 SEK i manaden ar det tufft. MCN i EL Viejo prioriterar fragan hogt nu och ska bland annat starta egna odlingar hemma hos folk och pa andra markbitar dar man kan komma at. Man forsoker ocksa bilda allianser med bonder i narheten for att de ska salja till MCN istallet for till de stora uppkoparna, som antas agna sig at spekulation med mat.

Hittills har vi ocksa hunnit med att ge ut forsta numret (i 300 ex) av informationsbulletinen La Hormiga (Myran, dopt efter MCNs symbol), som varje manad ska ge information om vad som hander pa MCN. Just nu haller vi ocksa pa att gora 50 flaggor som MCN ska anvanda i sitt 30arsfirande i ar.

Framover ska vi halla engelskalektioner (tva ganger i veckan pa en statlig skola i vart eget bostadsomrade och en gang i veckan for MCNmedlemmar) och datalektioner (pa MCN). Jag ska vara med i en grupp kvinnor som ska halla oppet fritidsgarden (som ar for vuxna ocksa) bara for kvinnor varje lordag. Tanken ar att jag ska ge lektioner i virkning dar. Sedan ska vi ge en serie workshops om bland annat folkbildningsmetoder, genus och globalisering. Och mer grejer lar det bli...

Hoppas att kamraterna i Matagalpa och Cinco Pinos ocksa vill beratta lite om vad de haller pa med!

Dilemmat med att vara politiskt korrekt i Nicaragua

Po mitt rum har jag en vexande pose med sopor- plastflaskor, burkar och posar. Ja det blir en del allteftersom. Men vad ska jag gor med alla sopor? -Det finns ju ingen sophemtning her. Jag skulle kunna sprida ut dem lite her och der kanske(det skulle inte merkas), eller forsoka mig po att gora roliga saker av soporna som blomkrukor av plastflaskor hahaha... Jag skulle ockso kunna brenna upp soporna och det gor monga her vilket kanske hade varit det mest miljovenliga.. eller so skulle jag kunna ta med sopposen till en nerliggande bys soptunnor, fast dem har inte heller sophemtning - bara soptunnor... so vad som hender med dem soporna sen har jag ingen aning om. Det er verkligen inte lett att komma med sina svenska otervinningsinstinkter hit. Sophantering er inget som ligger hogt upp po prioritetslistan vad det verkar. Det vanligaste er att man helt enkelt slenger soperna der dem uppstor. Att slenga plastforpackningar, burkar, posar etc lite var som har jag nestan vant mig vid. (ja faktiskt) Svorare er det med hogen av anvenda batterier som ockso borjar hopa sig i en liten pose po mitt rum. Baterier sprids ockso for vinden. Overallt ligger gamla baterier och det verkar inte betraktas som nogot problem direkt.

Ibland kenns miljoarbete omojligt och tungt ner man ser detta och att det vi ser som sjelvklart i Sverige kenns so fjuttigt och onodigt och avlegset i ett storre perspektiv. Fast sen finns det dem der goda exemplen som gor att jag kommer fortsetta sortera mina sopor ner jag kommer hem och fortsetta tro po att vi kan endra vora atityder till vor moder jord. I grannbyn Espino tillexempel, der forovrigt jag siter och skriver just nu, har det for nogra or sedan startats ett kvinnokooperativ. Her produceras ekologisk jos fron nerproducerad frukt och beroende po sesong kan man kopa jos av apelsin, ananas och mango och flaskorna oteranvends!!

President Ortega hart kritiserad

Daniel Ortega, sandinistisk president i Nicaragua, kritiseras hart och fran flera hall for att fyra partier inte tillats delta vid lokalvalen i Nicaragua i november. Tva av partierna ar lokala partier i de sjalvstyrande zonerna pa Atlantkusten, ett parti ar liberalt och det fjarde ar Alianza Movimiento Renovador Sandinista, ett utbrytarparti som kallar sig "fornyande" sandinister.

Nicaraguas valmyndigheter hanvisar till att partierna inte uppfyller de formella kraven for att fa behalla sin status som juridisk person och delta i valen. Men kritiker invander att alla partier ibland begar den typen av byrakratiska fel, och att det hela bara ar en ursakt for att en gang for alla utmanovrera MRS, som brot sig ur sandinistpartiet FSLN i valen 2006.

Tva kanda sandinister har hogljutt protesterat mot att partierna inte tillats delta. Bada tillhor MRS: Dora María Téllez och Carlos Mejía.

Téllez kallades under revolutionen Comandante 2, och var en av tva comandantes som stormade det nicaraguanska parlamentet i slutet av 70-talet och lyckades frita en rad politiska fangar och dessutom fa med sig en storre losensumma. Stormningen ar en av de mytomspunna handelser som gjorde att Somoza-diktaturen stortades. Nu tar Téllez ater ordet diktator i sin mun - men den har gangen riktat mot forne kamraten Daniel Ortega. I snart tva veckor hungerstrejkar Dora María Téllez i protest mot beslutet att inte lata hennes parti MRS delta i lokalvalen.

Carlos Mejía Godoy ar en av Nicaraguas mest kanda sangare och latskrivare. Han har bland annat skrivit Nicaragua, Nicaragüita, en av de stora sangerna fran revolutionen. Aven han lamnade for ett par ar sedan FSLN for MRS och i dagarna lat han meddela att han forbjuder president Ortega att anvanda sig av hans sanger i propagandasyfte.

Tidningarna ar fyllda med (befogad och obefogad) kritik mot president Ortega och pa gatorna har fler sprayade slagord synts de senaste veckorna. Har i El Viejo har nagon skrivit Daniel y Somoza - la misma cosa (Daniel och Somoza ar samma sak). Aven regeringens lokala rad, Consejos de Poder Ciudadano, CPC (se bilden), kritiseras. Regeringen sager att det ar ett satt att ge makt och sjalvbestammande at folket - medan kritikerna menar att det snarare handlar om kontrollinstanser som bara ger hjalp at sandinister och som har som syfte att konkurrera ut redan befintliga lokala strukturer, som exempelvis Movimiento Comunal Nicaragüense.