Det är något som luktar unket i Nicaragua…

… och det är inte bara från mina kläder som aldrig torkar.

Vissa säger valår andra säger att det var en artikel i den spanska tidningen El País som åter satte bollen i rullning. Fallet med Zoilamérica har fått nytt liv. Det var nu 10 år sedan Zoilamérica Narváez, styvdotter till president Daniel Ortega, anklagade honom för att ha utnyttjat henne sexuellt. Det är en historia som påverkat och präglat det politiska klimatet i Nicaragua sedan den uppdagades. Kritiserad på många punkter slår nu Ortega tillbaka och måltavlan är den autonoma kvinnorörelsen i Nicaragua, den som tidigare engagerat sig i fallet med hans styvdotter.

Zoilamérica Narváez, idag 41 år, offentliggjorde 1998 sin historia. Från 11 års ålder och under nästan 20 års tid hade hennes styvfar, tillika revolutionära ledaren Daniel Ortega, utnyttjat henne sexuellt. Skandalen var ett faktum. Rosario Murillo, idag landets förstadam, vände sin dotter ryggen och tog sin makes parti. Det liberala partiet, då vid makten, valde att mörka historien i utbyte mot Ortegas tystnad om president Arnoldo Alemáns omfattande korruption. En ny pakt var född, en pakt som präglat det politiska livet i Nicaragua de senaste 10 åren. Sandinisterna och Liberalerna, politiskt varandras motpoler, delar sedan dess makten och institutionerna sig emellan. En maktfördelning som man befarar befästs än mer efter kommunvalen i november, då regeringen uteslutit två av de större konkurrerande partierna på, vad många anser, tvivelaktiga grunder (se tidigare blogginlägg).

Samtidigt som historien om Zoilamérica åter ges utrymme i nationell media och Ortega blivit bannlyst av kvinnoministrar i både Paraguay och Honduras, för presidenten något som har kallats en personlig vendetta mot den autonoma kvinnorörelsen i Nicaragua. Nio kvinnor anklagas och smutskastas i media av regeringen för sin inblandning och hjälp i det uppmärksammade fallet med ”Rosita”, den 9-åriga flicka som blev gravid efter en våldtäkt och som efter kvinnorörelsens långa kamp blev beviljad terapeutisk abort. Något som idag är förbjudet efter sandinisternas ”valflirtande” med den katolska kyrkan. Mer generellt anklagas Nicaraguas autonoma kvinnorörelse för korruption, pengatvätt och att de verkar som ”trojanska hästar” för antinationella krafter. I en artikel i regeringens egen tidning El 19 beskrivs kvinnorörelsen som en grupp ”frustrerade” kvinnor som ägnar sig åt ”brottslighet” och ”politisk och kulturell nedbrytning av det nicaraguanska samhället” under ”förklädnaden” som icke-statliga organisationer. Även yttre organisationer som Oxfam och svenska Forum Syd, båda bidragsgivare till kvinnorörelsen i Nicaragua, anklagas av regeringen för att driva en kampanj mot densamma och för att stödja illegala nätverk, dvs. kvinnoorganisationerna (läs mer på latinamerika.nu).

Ett meddelande gick i förra veckan ut till de icke-statliga organisationerna som sa att de inte får delta eller stödja politiska aktiviteter, inte heller uttala sig i politiska frågor (läs mer på latinamerika.nu). Inom kvinnorörelsen upplever man att utrymmena att verka och delta stängs mer och mer och många känner även en rädsla. De kommande valen gör situationen än mer vansklig. Hot om och faktiskt våld har förekommit. En demonstration i León för uttrycksfrihet, i vilken flera kvinnoorganisationer deltog, slutade våldsamt då en grupp regeringsanhängare stormade demonstrationen, beväpnade med påkar, stenar och machetes. Fem personer skadades och flera bilar brändes.

Här på Grupo Venancia är stämningen orolig. Grupo Venancia är nämligen en av de organisationer som mer direkt står anklagade för pengatvätt. Detta kräver en närmare förklaring. Kvinnorörelsen i Nicaragua består både av organisationer med ”juridisk identitet” och av nätverk utan sådan identitet. Nätverken är ofta sammanslutningar av representanter från organisationer i civilsamhället och privatpersoner som tillsammans vill engagera sig för, som i det här fallet, kvinnors rättigheter. Skillnaden är att organiseringsformen som innebär ”juridisk identitet” är mer offentlig i det avseende att den är registrerad som organisation med juridiska rättigheter och skyldigheter och, något som är viktigt i detta fall, kan ta emot pengar för finansiering. Den andra formen av organisering, som för regeringen är svårare att kontrollera, är den som nu har olagligförklarats av landets ledning. Anklagelserna mot Grupo Venancia bottnar i att de som organisation med juridisk identitet står som mottagare av finansiering till projekt som utförs av kvinnonätverk inom vilka Grupo Venancia verkar. Kvinnonätverk som enligt regeringen är illegala. I morgon har representanter från Grupo Venancia blivit kallade till motsvarande åklagarmyndigheten i Managua för att redogöra för sin verksamhet och aktiviteter under de senaste sex åren.

Det är en farlig väg regeringen har inlett med ett uteslutande av konkurrerande partier, tystande av det civila samhällets organisationer och smutskastande av oliktänkande. Här på Grupo Venancia har man bestämt sig för att möta kampanjen av desinformation med att hålla sig informerade och sprida information om vad de verkligen gör. I måndags hölls en presskonferens här på kontoret (se bild) där man redogjorde för organisationens position och svarade på frågor.

Ilskan, frustrationen och rädslan är uppenbar här i Matagalpa och Anna och jag (Sandra) delar deras oro över vad som komma skall.

Från presskonferensen på Grupo Venancia