Daniel forvandlar ko till get

I departamentet Chinandega har programmet "Hambre Cero"(Noll Hunger) tagit en ny vandning. Programmet ar skapat av regeringen "Ortega" for att utplana hungern i Nicaragua. Tanken ar att staten skall bista de fattiga med en ko, en gris, nagra hons, stangsel, cement, froer och teknisk stod for att hjalpa de allra fattigaste att fa bukt pa sin situation.

Nu har innehallet i planen andrats. Istallet for en ko skall nu de fattiga fa tilldelat sig en get, detta enligt en representant fran en bondeorganisation i departamentet.

Problemet ar att det inte finns nagon erfarenhet av getskotsel och att getter i jamforelser med kor ger en betydligt mindre mangd mjolk och kott. Dar till kan laggas att det inte gar att ha nagra som helst grodor i narheten av en get da djuret ater allt som kommer i dess vag.

Tanken om "en ko/get till alla" ma vara god, men kanske borde "el pueblo presidente" Ortega lyssna till de tilltankta mottagarnas roster om deras behov innan valgorenheten och propagandan satte igang?

Om ogonmirakel och paracetamol

Flera personer inom halsovarden som vi har traffat vittnar om att det just nu ar slut pa paracetamol (Alvedon) - i hela Nicaragua. Och att det kommer ta lang tid att fixa fram nytt. Paracetamol ar det absolut billigaste febernedsattande och smartstillande medlet som gar att fa tag pa, och bristen drabbar de manga familjer i El Viejo som just nu drabbats av ett influensavirus som ar mycket smittsamt.

En av orsakerna till medicinbristen ar en lag som ingar i ett paket frihandelsavtal som Nicaragua har slutit med andra lander (under de nyliberala regeringarna). Lagen innebar att nicaraguanska staten i praktiken bara kan kopa medicin fran de stora utlandska, multinationella bolagen - trots att det produceras likvardiga, och billigare, alternativ i Nicaragua. Med leverantorer inom landet hade man direkt kunnat oka produktionen av de mediciner som behovs - men nu pratas det om att det kan droja flera manader innan paracetamol finns att kopa pa nicaraguanska apotek.

Har i El Viejo vill var praktikorganisation MCN dra igang en nationell kampanj for att fa ihop 5 000 namnunderskrifter for ett upprivande av lagen. Sa manga underskrifter kravs for att gora ett sa kallat laginitiativ, som innebar en skyldighet for parlamentet att behandla fragan.

Medicinbrist ar nagot man ar van vid i Nicaragua. Den sandinistiska regeringen har infort gratis halsovard och gratis mediciner i hela landet (och for ovrigt aven gratis och obligatorisk skolgang), men manga maste lamna halsocentralen tomhanta eftersom medicinen de behover har tagit slut. I stallet hanvisas de till apoteken, som ar privata och dar medicinen darmed ocksa kostar.

Men pa halsovardens omrade finns det positiva saker ocksa i Nicaragua. Bara i kommunen El Viejo har cirka 200 personer fatt gratis ogonoperationer (manga av dem i Venezuela) inom ramen for Operación Milagro (Operation Mirakel), ett bistandsprogram fran Venezuela och Kuba.

Inom en tioarsperiod vill Kuba och Venezuela ge ogonvard till sex miljoner manniskor (i Latinamerika, Afrika och Asien). An sa lange har ungefar 200 000 personer fatt vard inom programmet. Operación Milagro ar en del av ALBA, Hugo Chavez initiativ som ska vara ett svar pa ALCA, projektet att utvidga frihandelsavtalen med USA till hela Latinamerika.

Vatten, stan ar full av vatten…

Vadret har skiftat i Matagalpa och med regnen kommer sjukdomarna och samtalen om tidigare ars vattennivaer i floden, som hittills gatt som en torr fara genom staden. Problemet har i Matagalpa ar inte tillgangen till vatten utan snarare tillgangen till rent vatten. Med regnen skoljs sopor och annat som legat torrt pa ytan ner i dricksvattenreserverna och med fororenat vatten kommer sjukdomarna. Aven myggorna blir fler med okade vattennivaer och darmed okar risken for sjukdomar som Malaria och Dengue.

Vi har aven fatt hora historier fran tidigare ar da vattennivaerna drastiskt stigit i floden, efter enbart nagra fa timmar av kraftigt regn, och hur de enorma vattenmassorna tagit med sig allt i sin vag. Allt fran mindre saker till storre, som bilar och hus. Aven har flera dodsfall intraffat under dessa perioder. Storst risk loper dem som bor nara floden och som bor i hus med dalig konstruktion, dvs. de som redan tillhor de mest utsatta grupperna i samhallet.

Kort rapport med forhoppningar om lite mindre regn fran Anna och mig (Sandra)…

Matagalpa calling...

Antligen kan vi aterigen blogga! Av anledningar okanda for oss har vi inte haft mojlighet att komma at bloggen fran kontoret under snart tva veckors tid och darmed inte heller kunnat rapportera vad som hander och vad vi gor… och sa idag, fungerade den helt plotsligt igen.

Mycket har hant sen senast vi skrev och har pa Grupo Venancia ar det standig aktivitet.

Vi har deltagit i flera workshops och forum med teman som feminism, sexuella rattigheter, patriarkatet och kvinnororelsen. Dels med de ungdomar som sjalva haller workshops ute i de omkringliggande samhallena i distriktet Matagalpa, dels med grupper fran kvinnonatverket har i Matagalpa. Anna och jag (Sandra) ar mest med som deltagare och observatorer an sa lange, men vi hoppas att vi mer och mer kommer att inkluderas i de olika projekten. Sjalva har vi dock haft en presentation for personalen har pa organisationen om skolan och var grupp och aven hjalpt till att underlatta varsin lek under en workshop… “baver-baver-gnu-gnu-leken” visade sig vara svarforklarad, men det blev roligt i alla fall.


Da vi ska gora en analys av artiklar om vald mot kvinnor spenderar vi aven en stor del av var arbetstid med att lasa tidningar, El Nuevo Diario och La Prensa. Vi kommer att samla in artiklar kring temat fran maj t.o.m. september och darefter gora en analys om hur rapporteringen kring detta ser ut och aven jamfora de bada tidningarna. Utover att samla in artiklar till var egen analys hjalper vi aven till med att samla in artiklar om kvinnligt politiskt deltagande och de kommunala valen som kommer att hallas i november i ar. Dessa artiklar ska bland annat anvandas i ett regionalt projekt mellan fem kvinnoorganisationer i El Salvador, Honduras, Guatemala och Nicaragua (dar Grupo Venancia ar en av deltagarna) som kartlagger kvinnligt politiskt deltagande.

Det hittills storsta evenemanget infoll for tva helger sen. Lordagen den 28 juni firades “Día del orgullo Lésbico - Gay”, detta till trots att det precis blivit lagligt med homosexuella relationer i Nicaragua. Medan man holl pridefestival med stort demonstrationstag i Managua (las mer pa Latinamerika.nu) visade man sin stolthet over sexuella olikheter under tva dagar har pa organisationen. Aktiviteterna gick under banderollen “Olika smaker, lika rattigheter – lagen fordomer inte homosexualitet. Och ditt samvete?” (okej, vi kan konstatera att det har later mycket batter pa spanska). Man holl forum pa fredagen som avslutades med film. Anna och jag hade hjalpt till med att gora en mural med foton, dikter och information och det visades aven fler utstallningar av foton och konst pa temat. Lordagen holl man fest med live musik och darefter dansades det till sena timmen.

Idag har vi aven planerat framat en bit. I augusti drar organisationen igang sin arliga kampanj som i ar har temat “relationer utan vald”. Man kommer att ha workshops for larare och informationskampanjer for elever och i anknytning till detta haller man en tavling dar ungdomar kan delta med sanger, dikter och teckningar pa temat. Vi hoppas att vi kommer kunna bidra med nagot i detta arbete.

Pa aterseende…

Praktik i CincoPinos

Jag (Rebecca) tenkte folja po Elins spor och beskriva lite om vor praktik her uppe i Cinco Pinos!

Vi holler ockso po att avsluta vor introduktion der vi har vandrat runt bland byarna och treffat aktiva och mindre aktiva i MCN. Det har varit veldigt intressant och givande. Utover att det er otroligt vackert her med berg, skog, floder, majsfelt och banantred er det varmt men jag tycker att vi borjar venja oss.

Problematiskt for befolkningen er liksom i El Viejo even her elsituationen. Fast menniskor verkar so vana att det nestan inte ses som ett problem. Det er dagligen stromavbrott och det finns dem som inte haft el po flera monader. Ett annat problem er medicintillgongen. Det finns ett apotek vid helsocentret i CincoPinos men monga byar runt CincoPinos er svornoeliga och ligger longt bort. I dessa omroden er det svort bode att fo tillgong till medicin och vord. Det finns en ambulans i omrodet men den verkar mest anvendas som transportmedel (minibuss). Dessutom moste man ha 500 cordoba for att fo oka med den om man er sjuk. Her er det monga som inte tjenar ens 500 i monaden..

Ett annat problem som er hogst aktuellt her er matfrogan. Priserna po majs och bonor stiger och stiger. Smobonderna moste for att kunna kopa sont dem inte sjelva odlar selja sin majs och bonor efter skord. Priserna vi skordetid er loga for att tillgongen er god och bonderna for alltso inte mycket for sina produkter. Senare blir bonderna sjelva tvugna att kopa majs och bonor for att klara sista tiden fram till nesta skord. Bara det att nu er priserna helt andra och or po or forlorar bonderna po sin produktion. Det finns tankar po kooperativa produktionsformer for att kunna beholla maten inom byarna och der med kunna holla nere priserna. Detta er dock ockso forsett med investeringskostnader och dessa marginaler finns inte. Tillexempel skulle man vilja kopa in Cilos for att bevara overskottet i.

Nogot annat som er sloende her er hur mycket utlanska organisationer som har varit och er aktiva i omrodet. Det ligger nogot i det som monga seger att menniskor her ar vana att utlenningar ska komma med projekt och pengar. Jag har ockso reflekterat en del over att inte mer har kommit ur dessa projekt och dessa mengder av pengar som pumpats in i regionen dem senaste 30 oren. Det er nogot som inte stemmer..

Framover ska vi, vad vi vet nu, arbeta med workshops om organisation, kvinnligt deltagande och genus med ungdomar fron de olika byarna i omrodet. Vi kommer ockso delta i ett helsoprojekt som MCN nationellt ska arbeta med, ett utbyte med ungdomar fron en annan stad er ockso po tapeten.

sa gor vi pa praktiken...

Tankte att pa en praktikantblogg borde man kanske skriva vad man gor pa praktiken och hur det ser ut dar man bor. Sa har kommer en liten rapport fran El Viejo.

Jag (Elin) och Micke praktiserar pa MCN, Movimiento Comunal Nicaraguense, en nationell organisation som finns i nastan hela Nicaragua och jobbar med nastan alla fragor som ar viktiga for manniskor har.

Just nu ar vi i slutet av introduktionen. Vi har varit med pa nastan alla moten som organisationen har haft, och gatt runt med var handledare Don Juan i de flesta bostadsomraden for att halsa pa medlemmar. Efter alla rundvandringar ar det tydligare vilka problem som folk har, och hur de ser pa dem.

Ett problem ar elektriciteten. Flera ganger i veckan ar det stromavbrott, och efter orkanen Alma hade en del omraden inte el pa flera veckor. Missnojet med det spanska elbolaget Union Fenosa, som har tagit over driften och eldistributionen, ar kompakt. Att fa ut Union Fenosa ur Nicaragua ar ett av MCN:s nationella mal for 2008. Elnatet ar gammalt och Union Fenosa lyfter inte ett finger for att forbattra det, berattar folk.

Ett annat problem, som delvis har att gora med elavbrotten, ar vattenbrist. De forsta veckorna nar vi bodde har fanns det bara vatten under nagra timmar pa natten. Var vardfamilj gick upp mitt i natten for att fylla stora kar som skulle racka hela nastkommande dag. Nu ar det lite battre, men nar det blir elavbrott slutar ocksa vattenpumparna att fungera. Och lite nar som helst annars kan det ocksa bli slut pa vatten i kranarna.

Det finns en rad andra infrastrukturproblem ocksa, som gator som forvandlas till lera sa fort det regnar, gatubelysning som inte fungerar, regnvatten som rinner in i folks tradgardar. El Viejo vaxer snabbt, genom sa kallade asentamientos (ungefar som favelorna i Brasilien). Hela samhallen pa landet tar med sig sina saker och bosatter sig i utkanten av stan i hopp om ett battre liv. For de flesta verkar det droja aratal innan kommunen har fixat en minimal kommunal service, och husen ar skjul bestaende av platbitar och plast.

Sedan ar det matpriserna. De stiger ju i hela varlden, men av de centralamerikanska landerna ar laget varst i Nicaragua. Och med loner pa ungefar 700 SEK i manaden ar det tufft. MCN i EL Viejo prioriterar fragan hogt nu och ska bland annat starta egna odlingar hemma hos folk och pa andra markbitar dar man kan komma at. Man forsoker ocksa bilda allianser med bonder i narheten for att de ska salja till MCN istallet for till de stora uppkoparna, som antas agna sig at spekulation med mat.

Hittills har vi ocksa hunnit med att ge ut forsta numret (i 300 ex) av informationsbulletinen La Hormiga (Myran, dopt efter MCNs symbol), som varje manad ska ge information om vad som hander pa MCN. Just nu haller vi ocksa pa att gora 50 flaggor som MCN ska anvanda i sitt 30arsfirande i ar.

Framover ska vi halla engelskalektioner (tva ganger i veckan pa en statlig skola i vart eget bostadsomrade och en gang i veckan for MCNmedlemmar) och datalektioner (pa MCN). Jag ska vara med i en grupp kvinnor som ska halla oppet fritidsgarden (som ar for vuxna ocksa) bara for kvinnor varje lordag. Tanken ar att jag ska ge lektioner i virkning dar. Sedan ska vi ge en serie workshops om bland annat folkbildningsmetoder, genus och globalisering. Och mer grejer lar det bli...

Hoppas att kamraterna i Matagalpa och Cinco Pinos ocksa vill beratta lite om vad de haller pa med!

Dilemmat med att vara politiskt korrekt i Nicaragua

Po mitt rum har jag en vexande pose med sopor- plastflaskor, burkar och posar. Ja det blir en del allteftersom. Men vad ska jag gor med alla sopor? -Det finns ju ingen sophemtning her. Jag skulle kunna sprida ut dem lite her och der kanske(det skulle inte merkas), eller forsoka mig po att gora roliga saker av soporna som blomkrukor av plastflaskor hahaha... Jag skulle ockso kunna brenna upp soporna och det gor monga her vilket kanske hade varit det mest miljovenliga.. eller so skulle jag kunna ta med sopposen till en nerliggande bys soptunnor, fast dem har inte heller sophemtning - bara soptunnor... so vad som hender med dem soporna sen har jag ingen aning om. Det er verkligen inte lett att komma med sina svenska otervinningsinstinkter hit. Sophantering er inget som ligger hogt upp po prioritetslistan vad det verkar. Det vanligaste er att man helt enkelt slenger soperna der dem uppstor. Att slenga plastforpackningar, burkar, posar etc lite var som har jag nestan vant mig vid. (ja faktiskt) Svorare er det med hogen av anvenda batterier som ockso borjar hopa sig i en liten pose po mitt rum. Baterier sprids ockso for vinden. Overallt ligger gamla baterier och det verkar inte betraktas som nogot problem direkt.

Ibland kenns miljoarbete omojligt och tungt ner man ser detta och att det vi ser som sjelvklart i Sverige kenns so fjuttigt och onodigt och avlegset i ett storre perspektiv. Fast sen finns det dem der goda exemplen som gor att jag kommer fortsetta sortera mina sopor ner jag kommer hem och fortsetta tro po att vi kan endra vora atityder till vor moder jord. I grannbyn Espino tillexempel, der forovrigt jag siter och skriver just nu, har det for nogra or sedan startats ett kvinnokooperativ. Her produceras ekologisk jos fron nerproducerad frukt och beroende po sesong kan man kopa jos av apelsin, ananas och mango och flaskorna oteranvends!!