Latt irritation over globaliseringen...

Sa holl vi da i El Viejo var andra riktiga workshop, den handlade om globalisering. Det var osregn o trotta manniskor som egentligen kom till MCNs hus i El Viejo for att reda ut en stold av en DVD-spelare tidigare under dagen... men pa nagot satt sa gick det i alla fall.

Bade jag o Elin hade gatt o blivit smatt irriterade under forberedelsen infor workshoppen (till endel pa varandra, men kanske mest pa begreppet som sadant).

Globalisering ar ju nar allt kommer omkring ett begrepp fyllt av sa manga meningslosa mojligheter. Det ar svart med populara begrepp som helt plotsligt gor ansprak pa att beskriva samtiden som nagot helt nytt skiljt fran de historiska processer som kapitalismen o imperialismen fort oss fram till idag.

Nu mer ar det en hel industri och innan det blev det sa var det en hel industri att fa begreppet till att bli vad det ar idag... (Ett vapen och patrycksmedel for kapitalet for att fa oss dit det vill)

Pa ett satt sa har val forskningen o endel andra slagit mynt av begreppet och latit det skapa arbetstillfallen for sjalvutnamnda sprakror av vanstern, de som saljer bocker till en ganska liten marknad... inte alls en varldsmarknad, utan mer till den teoretiska mysvanstern, den som allt som oftast later sig bli ihjalkramad av media... (det ar inte nagot fel i att vilja mysa o teori ar bra i kamratskap av praktik). Nar allt kommer omkring det har med att man kan skriva ett mail o chatta med folk over hela varlden, det ar ju mest trams o forbannad logn att lagga fokus pa den delen av globaliseringen - vilka ar det som har den mojligheten o vilka ar det man far prata med i sa fall? inte ar det de som jag vill prata med i alla fall.

Nu kanske allt inte ar svart o vitt sager nagon. Men kampen om begreppet, hur meningsfull ar den att ta for folkrorelserna? racker det inte med internationalismen som sadan?

Sen kommer det svara, hur begreppet faktiskt paverkar var verklighet, for det har det ju verkligen gjort. Det har skapat kanslan av nagot otroligt stort som inte folkrorelser eller regeringar kan ra sig pa. Nagot man maste boja sig infor, kasta in handuken o saga ok, det har ar kapitalets seger over demokratin.

Sen ar det ju ingen hemlighet att kapitalet de fakto springer over nagra fa nationers granser (USA, Japan, England o Tyskland) som om det var en katt med senap i roven for att tjana extra slantar, det gar ju inte forneka. 98% av all handel ar valutahandel. Arbetskraften ror sig daremot inte sa fort, det finns massor med hinder ivagen. Vissa varor far heller inte tillgang till de marknader som de skulle vara konkurrenskraftiga pa, fattiga landers jordbruksprodukter, textilier o s v.

Vissa marknader maste brytas upp med vilka medel som helst andra skall skyddas med subventioner fran skattebetalarna. Men det ar ju inget nytt. En regelbok for oss en annan for de andra!

Globalisering eller inte, nagot existerar ju. Det ar inte helt harligt da det far manniskor att kanna sig sma och maktlosa.

Vi konstaterade under workshoppen att Wallmart (Pali), Shell, Union FENOSA, Honda, Chiquita, Arnecom finns har i El Viejo och att hela staden omringas av Guatemaltekiska sockerrorsplantage. Att nastan alla produkter som man koper har ar produkter fran multinationella foretag. Man talade om ris som producerades i Nicaragua, lastades pa skepp for att sedan komma tillbaka, nyforpackade och med ett nytt marke pa forpackningen. Riset var nu redo saljas dyrt till den Nicaraguanska befolkningen...

Vad kan man saga annat an: "Sadan ar kapitalismen, armod ar en fattigs lon. Det ar den rikes paradis men ingen hor en fattigs bon"

Glimtar fran Matagalpa

Har i Matagalpa rullar sakerna pa med workshops, forum och kulturaktiviteter. Vi praktikanter(Anna och Sandra) har aven besokt kamraterna i Cinco Pinos och hallit i var forsta riktiga workshop dar. Utforligare rapport och bilder fran den kommer troligtvis senare.

Hur som helst har det kommit onskemal om fler bilder pa bloggen. Darfor tankte jag bjuda pa nagra sma "vykort" fran gatorna i Matagalpa. Kanske far ni en lite battre uppfattning om hur det egentligen ser ut har, i staden bland bergen.

Rundturen borjan har. Vid Grupo Venancias dorr, tva kvarter soder om kyrkan Guadalupe.

Matagalpa har kallats for Nicaraguas San Francisco. Det ar forstaeligt med tanke pa alla backar som ar karaktaristiska for staden. Ovan: en backe i stadsdelen Guanuca i norra Matagalpa.

Sandinisterna har ett visst faste aven i Matagalpa. Har vajar den rod-svarta flaggan i vinden pa taket till en bar.

Den stora katedralen, catedral San Pedro, ar en nast intill sjalvlysande medelpunkt i Matagalpa. Ingen undkommer ljudet av dess ringande klockor.

En annan central plats ar Parque Morazán, alldeles intill katedralen.

Bredvid parken och katedralen ligger aven Matagalpas polishus, som utgor en tredje samlingspunkt i "centrum". Det ar har utanfor som Grupo Venancia och andra organisationer utfor sina demonstrationer varje torsdag.

Solen gar ner bortom bergen i Matagalpa. I bakgrunden syns katedralens vita torn som for tankarna till nagot arabiskt...

San Roque-firande i El Viejo

I El Viejo firas just nu San Roque, arets lokala megafest. Sjalva firandet pagar sex dagar men forberedelserna borjar redan en manad i forvag. Nagra kompisar fran MCN tog oss dit och forsokte forklara traditionens essens for oss.

Allt gick inte in, men det handlar i alla fall om nan slags helgon som heter San Roque. Festen uppfanns redan pa "indianernas tid" pastas det. Nu finns i alla fall 8 San Roque-figurer, som heter saker som San Roque Indio, San Roque Mulato och San Roque Mestizo.


Och sa dansas det, och sups, och man utbyter presenter mellan bostadsomradena, som har hand om varsin San Roque.


Precis som hemma nar det galler olika folkfester sa anser ungefar halften att det hela ar ett kommersiellt och vulgart jippo, medan den andra halvan alskar det. For den som kan spanska finns en mer professionel forklaring i den har artikeln.

Gud, folkhemmet och algar

Har i El Viejo har vi genomfort var forsta riktiga workshop. For sakerhets skull borjade vi med ett tema dar vi ar sakra pa att vara mer bevandrade an deltagarna: Sverige. Men idén var handledarens och hans skal tre: 1. Ni ska lara kanna folk battre. 2. Folk ar nyfikna pa varifran ni kommer. 3. Vi kan lara av era arbetsmetoder.

Hur det gick med uppfyllelsen av syftena vet jag inte riktigt, men det blev lyckat i alla fall. Det var svenska flaggor, Allan Edwall i hogtalarna, akta svensk tipspromenad (forsta pris var en godispase medskickad fran Farnebo (varfor skickar Farnebo med godis som innehaller gelatin?)), marunda a la Farnebo mm.

Snacket om hur det fungerar i ett annat land vackte tankar och kanslor om det egna samhallssystemet och det blev bra diskussioner. Sa bra att vi ibland struntade i manuset och lat folk prata pa i stallet.

Abort och religion ar brannhett har i vanliga fall och sa kommer vi och sager att alla kvinnor har ratt till sin egen kropp och att vi inte tror pa Gud. Radet fran Farnebo att ligga lite lagt nar det galler religion var som bortblast och jag horde mig sjalv saga ett hogt och tydligt "nej" pa fragan om jag tror pa Gud. Kanske har vi forlorat i fortroende nu hos en del av deltagarna, men var handledare tyckte efterat att det var ratt.

Konversationerna blev latt komiska:
Tjej bland deltagarna: - Men vad tror ni pa da?
Vi: - Eh...
- Vem tror ni skapade er?
- Mamma och pappa.
- Och vem skapade dom da?
- Eh, deras mammor och pappor...
En annan i publiken: - Alltsa, dom tanker inte sa.
Vi: - Jaha, du menar sa! Vi tror pa evolutionen.
Tjejen: - Jaha, och vem tror ni skapade den da?
- Ja, den bara blev val...

Motesdagarna i Managua

Precis som Elin namnde har nedan var det i forra veckan dags for oss praktikanter att traffas i Manuagua. Mycket fanns att avhandla, stota och blota och fundera kring.

Mandagen inleddes, efter lite omstrukturering i schemat, med ett flera timmar langt stormote pa hostalet. Denna gang var det jag (Anna) och Sandra som holl i motet och hade haft aran att samla ihop den langa raden punkter som togs upp. Fran elvatiden pa formiddagen till ungefar klockan fyra pa eftermiddagen diskuterades allt fran hur vi har det pa vara respektive praktikplatser, till ekonomi och viktiga nyheter fran Sverige.

Tisdag formiddag bjod pa ett mote med var coordinadora Karin, fran Latinamerikagrupperna. Nu fick vi bland annat chansen att ta upp problem som kan ha uppstatt under praktiken, samt att diskutera hur vi vill jobba pa praktikplatserna i fortsattningen. Vi pratade aven om vara forvantningar pa organisationerna, handledarna, Latinamerikagrupperna och oss sjalva. De beromda post it-lapparna dar vara forvantningar fanns nedskrivna akte fram, och vi fick plocka ner dem som vi ansag hade infriats.

Eftermiddagen agnades at reflektionsmote. Vart forum for diskussioner kring det lite mer personliga. Hemlangtan, framtidsplaner eventuella problem med vardfamiljer eller sprak ar sadant som kom fram har. Alla fick prata med alla, vi ritade vara familjer och praktikplatser och bytte tankar och erfarenheter.

Det star klart att vara liv pa de olika platserna och organisationerna skiljer sig ganska mycket fran varandra. Stadskansla och regelbundna arbetstider i Matagalpa star i kontrast till lantliv och sociala uppleveler i Cinco Pinos, eller fullspackat schema och 40-gradig hetta i El Viejo. En av vara overenskommelser fran motena blev darfor att besoka de andras praktikplatser innan vi lamnar landet. Det kan bli ett satt att narma sig varandra.

Tavlan med de beromda post it-lapparna. Har finns alla vara forvantningar.

Trangsel vid tavlan.

Coordinadora Karin koordinerar lapparna.

Boaormar och annat smott o gott

For nogra dagar sedan log jag och vilade efter en formiddag med mycket arbete. Jag leste en mycket spennande bok ner jag horde att nogot ramlade ner fron taket precis bredvid mig. Ner jag tittar ner po golvet stirrar en orm mig i ogonen. Det var ingen bjesse men den var nestan en meter long men inte so tjock. Jag borjade ropa po hjelp..ormen var ju mellan mig och dorren. Efter att ropat po Roberto 3 gonger ropar jag EN ORM och do blir det fart. Fast do ringlade ormen ut och forsvann. Familjen jag bor hos sog aldrig ormen men trodde att det nog kunde vara en liten boaorm. Dem brukar tydligen ligga uppe po takbjelkarna och venta po moss och rottor. Jag trodde att jag borjat venja mig med alla djur..men orm kommer jag nog aldrig venja mig vid. Inte de stora spindlarna eller skorpinjonerna heller..

En pepsi plus en till...

Ett av besluten fran forra veckans stormote i Managua (gruppens forsta. Foton och lite mer info laggs forhoppningsvis upp senare) var att skriva lite mer varierat pa bloggen. Har kommer darfor lite om vad som hant mig (Elin) i veckan:

Efter att ha deltagit i en workshop finansierad av EU drabbades jag av en obeskrivlig smarta. Det ar kultur i Nicaragua att bjuda pa fika, mellanmal eller lunch vid workshopar (vilket en del har ar kritiska mot, eftersom manga anses komma bara for att det finns mat).

I alla fall, eftersom den har workshopen var finansierad av EU finns drygt 800 000 euro till forfogande, och darmed mycket pengar till mellanmal som lockbete. Pa formiddagen bjods det pa enchilada och en stor pepsi. Jag drack pepsin for att inte verka annu konstigare an jag var som tackade nej till enchiladan (som inneholl kott). Tva timmar senare blir det mat och ytterligare en stor pepsi. Jag dricker pepsin for att inte visa mig otacksam nar dom gjort omaket att fixa vegetariskt till mig.

En stund senare kommer en skarp smarta i sidan, som vid hall, fast varre. Smartan slapper inte, utan flyttar bara pa sig, uppat lungorna. Att andas gjorde skitont, och att ga och att ligga ner och att sitta. Medan jag forsokte ata, fa kontroll over de 42 barnen i klassrummet, ga hem, sova och sa vidare forsokte jag andas sa hogt upp i brostet som mojligt. Nar jag efter en dag gar till apoteket berattar lakaren att det ar gaser. Da lagger jag ihop en pepsi med en annan och accepterar medicinen som erbjuds.

Nar den har tagit slut efter tva dagar och jag bara blivit lite battre ar jag trott pa att inte kunna andas och accepterar att bli koppad (!) av min vardmamma, pa uppmaning av min vardpappa och under askadan av Micke och dottern i familjen. Sonen visas ut, som om det spelade nan roll att en nioarig pojke ocksa bevistade detta markliga.

For mer information om denna alternativmedicinska metod, las har: http://sv.wikipedia.org/wiki/Koppning

For min del gick det till sa har: patienten ligger pa mage. Ett litet ljus fasts med hjalp av stearin pa ett en-cordoba-mynt och tands. Myntet laggs pa patienten och stearinljuset sticker lodratt upp. En glasburk stjalps over ljuset tills syret tar slut och ljuset slacks. Glasburken lossas fran sitt vacuum med ett sugande ljud. Detta upprepas pa patientens saval fram- som baksida. Att min vardmamma efterat dunkade mig pa ryggen som man gor med ett spadbarn efter amning var nog det som gjorde att jag nasta dag kande mig lite battre. Efter ytterligare en dag av sjalvdunkning i brostet ar det i stort sett borta.