Internationella dagen mot våld mot kvinnor

En del tid har gått och mycket har hänt sedan vi skrev sist i bloggen.

I tisdags, den 25 november, var det hur som helst FN:s internationella dag mot våld mot kvinnor. Detta uppmärksammades på flera håll i Nicaragua, genom prostester, forum och demonstrationer av olika slag. Här i Matagalpa skedde det bland annat i form av en färggrann karneval i lördags.

Under tisdagen publicerades även mitt reportage om våld mot kvinnor i Nicaragua på L.A.nu. Det är 12000 tecken långt och innehåller även en intervju med vår handlerare på Grupo Venancia. Läs gärna det.

En segrare for mycket

I Managua har en segrare for mycket utropat sig i kommunvalet: foretagaren Eduardo Montealegre (liberal) och ex-boxaren Alexis Argüello (sandinist). Den senare ar segrare aven enligt valradet, medan Montealegre hanvisar till partiets egna rakningar.

Det har varit en hel del strul efter valet. Man sager att vallokaler stangdes for tidigt, att hela valurnor har hittats i papperskorgar och vattendrag och att det pa annat satt ska ha rostfuskats. Och det har varit en hel del vald, sarskilt i Managua, aven om uppgifter om dodade nu har tagits tillbaka.

Det hela har lett till att valradet i eftermiddags meddelade att de tanker rakna om rosterna fran Managua.

Storseger for sandinisterna

Nar 69 procent av rosterna ar raknade verkar det som att FSLN vann i 102 av 146 kommuner i gardagens lokalval. Sandinisterna klarade darmed sin malsattning: 100 sandinistiska borgmastare efter valet.

Liberalerna (PLC) vann i 33 kommuner, liberala alternativet ALN vann i tva och de konservativa vann i en kommun. Det kristdemokratiska partiet vann ingenstans. I Matagalpa, dar Sandra och Anna haller hus vann sandinisterna med 54 procent av rosterna, i Cinco Pinos hos Lina-Lotta, Cindy och Rebecca vann sandinisterna med 53 procent, precis som i El Viejo, dar Micke och jag (Elin) bor. Har i Leon, dar vi ar just nu, firade sandinisterna med typ en kvarts ihallande bomber och smallare mitt i natten och har fortsatt da och da under dagen.

I Managua vann ex-boxaren Alexis Arguello over fd presidantkandidaten Eduardo Montealegre, som verkade ha tagit ut segern i forskott och hann utropa sig till segrare i morse.

I tidningarna har rapporteras det om oroligheter, och pa ett stalle till och med doda, i samband med valet.

Borgmästarkandidaten som syns

Banderoller från sandinisternas borgmästarkampanj syns i hela Matagalpa.

Sandinistpartiets borgmästarkandidat i Matagalpa heter Sadrach Zeledón. Det har nog ingen kunnat undgå att lägga märke till. Sadrach namn finns nämligen överallt i stan: på banderoller, i reklamblad, runt vattenflaskor, utanför sandinisternas lokala hus där människor samlades i dag för att stötta sin tilltänkte ledare. Varje morgon väcks staden av en bil som kör runt på gatorna och gör reklam för Sadrach genom en megafon, samtidigt som reggaeton-musiken dundar ut.

Vad det liberala partiets kandidad heter vet nästan ingen. ”Den där liberal-kandidaten ska jag inte rösta på för han har jag aldrig sett.” är en kommentar man kan få höra när man för liberalerna på tal. Med andra ord råder det ingen tvekan om att det är sandinisterna som kommer att ta hem segern här.

Själva valdagen i Matagalpa har gått relativt lugnt till. Gatorna är tysta, människor har gått till sina vallokaler, kommit hem och sitter klistrade framför tv-apparaterna och valpropagandan. Utanför husen vajar sandinistflaggorna stillsamt i vinden.

Men trots att Matagalpa är känd som en politisk stad med högt valdeltaglande är det långt ifrån alla matagalpabor som ser positivt på valet. En del har bestämt sig för att inte rösta alla. Andra är tveksamma och vet ännu inte på valdagen vad som är bäst att rösta på. Ytterligare andra har inte lust, känner sig besvikna på Ortegas fulspel eller är kanske helt enkelt rädda. Ändå röstar de, för att de kan.

Röstning pågår i en av vallokalerna i Matagalpa.

Utanför FSLN:s (Sandinisternas) hus samlas människor som har röstat.

Fyra dagar av eftertanke

Sandinisternas karavan i El Viejo i gar eftermiddag.

I gar avslutades kampanjerna infor lokalvalen i Nicaragua den 9 november. Har i El Viejo ar alla sakra pa att Sandinisterna vinner - vilket de tydligen alltid gor. Till raga pa allt hade partiet pa nagot satt lyckats fa hit Los Mokhuanes (stora i Nicaragua) som spelade pa torget. Och innan dess var det karavan (bilden ovan), med enligt uppgift 27 bussar, och sa bilar, motorcyklar och cyklar forstas.

Enligt nicaraguansk lag ska kampanjerna avslutas den femte dagen fore ett val. Aterstaende dagar ar till for lugn och eftertanke. Ganska skont tycker vi. Igar nar vi lyssnade pa Los Mokhuanes kom stenkastare, en kompis tva sandinistiska broder blev knivhuggna for nagon manad sen, och pa TV visas vald av sandinister mot liberaler (det omvanda valdet visas dock inte, i alla fall inte pa de vanliga kanalerna).

I slutet av valrorelsen har samtliga partier gatt samman i en allians mot sandinisterna och president Ortega. Kampanjens motto ar ocksa "Alla mot Ortega" (fast Ortega kan man ju inte rosta bort just nu, eftersom det ar kommunalval). De missnojda sandinisterna i MRS ses numera alltsa tillsammans med liberaler och konservativa (se lilla bilden. De orangefargade flaggorna ar MRS och de roda liberalerna) och har i El Viejo horde vi igar forna sandinistlaten "Nicaragua Nicaraguita" spelas fran en liberal kampanjbil. Upphovsmannen Carlos Mejia Godoy gick over till MRS (se tidigare blogginlagg), och forbjod sandinisterna fran att anvanda laten. Nu pumpas den istallet ut genom liberala hogtalare.

Nar det galler kampanjernas budskap sa langtar man nastan efter gamla hederliga "Vard, skola, omsorg". Har ar alla motton i stil med: Inget mer av det gamla, Stoppa korruptionen, Med oss vinner du, Med oss bestammer du, Nya segrar...

Avtackning vid kunskapsfabriken...

Vi har nu avslutat vart atagande och blivit avtackade av vara kamrater pa den statliga skolan har i El Viejo. 15 engelskalektioner blev det totalt. Det var en fantastisk avslutning igar, dar vi lekte under hokens vingar, at frijoles (bonor) med kex och drack laskeblask tillsammans. Presenter fick vi med, Elin fick ansiktskram, nasduk, skrivbok och penna. Jag fick ett par oranga kallingar som det stod patriot pa o ett par strumpor som det stod Texas pa (undrar vad de vill saga med det?). Vi fick aven som gavor 13 armband som barnen gjort och bocker av Ruben Dario (nationalpoeten).

Men det har inte alltid varit sa har mysigt och fantastiskt att halla de dar lektionerna. Med over 40 elever i ett litet rum och med godisstand precis utanfor skolans portar sa ar det ett gang hyperaktiva- sockerhoga-stokiga 12 aringar vi har tampats med varje onsdag och fredag under 4 manader. Ibland har vi undrat vad vi givit oss in pa. Det gick till och med sa langt att vi efter ett tag bestamde oss for ga emot allt vad vi tror pa och skapa en folkpartistisk elitklass (fast inte i privat regi...). Med 22 elever blev det lite lattare, men fortfarande en pedagogisk omojlighet att fa det bra. Eller kanske sa bra som man vill ha det...

Vi gick in med med tanken om att vi ville ha ett elevdeltagande, att lektionerna byggde pa deras intresse, att de skulle styra sina studier at det hall som kandes angelaget for dem. Men skolkulturen ar inte sadan, lararrollen ar inte sadan, samhallet ar inte sadant. Det ar mycket mer auktoritart.

Lite har tiden pa skolan kants som ett overgrepp pa det man sjalv tror pa. Men samtidigt har vi lart kanna 47 harliga barn och deras lararinna, de har lart kanna tva cheles och ett par ord pa engelska. Det vager nog upp de fa minuter av stress man kant stunden innan lektionen borjar.